- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
157

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

och nedvändt champagneglas i handen och försökte
sjunga för dem min gamla favoritsång: ”Det är bättre
att skratta än sucka’, och dermed började Charlie
att med full hals skråla nämnda dryckessång, svän-
gande en bändsticksställning öfver sitt hufvud för att
härma Randals upp- och nedvända champagneglas.

«Tyst, du väcker tant," ropade Rosa med en så be-
fallande ton, abt han stannade midt i sången och stir-
rade på henne med en försagd blick samt sade, ur-
säktande sig: :

«Jag ville bara visa dig hur den skall sjungas.
Var inte ond, min älskade, se på mig så, som du
såg på mig denna morgon, och jag skall aflägga en
dyr ed att aldrig sjunga en ton mer, om du inte
tycker om det. Jag är bara litet glad — vi drucko
din skål litet gentilt, skall du tro, och de gratulerade
mig alla. Jag sade dem, att det inte är eklateradt
ännu. — Ah då, det var ju inte min mening att tala
om detta. Nå ja, det gör ingenting, jag råkar så
ofta i klämman, men du förlåter mig ändå alltid på
det mest förtjusande sätt. Gör det nu också, och
var inte ond på mig, lilla älskling; och dermed lät
han tändsticksställningen falla i golfyet och sprang
fram till henne med en plötslig eld och häftighet, som
kom henne att skyndsamt taga sin tillflykt bakom
stolen.

Hon var ej ond men förskräckt och förfärad;
ty hon fattade nu, hur saken förhöll sig och blef så
blek, att han märkte det och bad om förlåtelse, innan
hon hunnit göra honom någon förebråelse.

«Vi skola tala om detta i morgon; det är myc-
ket sent nu, gå hem för all del, innan onkel kom-
mer,’" sade hon, bemödande sig att tala lugnt; hen-
nes ångest förrådde sig dock genom darrningar af
hennes läppar och det sorgsna och oroliga uttrycket
i hennes ögon.

Ja, ja, det skall jag — du är trött — jag skall
ställa allt till rätta i morgon;’ och liksom om blotta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free