Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Jag har inte bestämt mig för någonting, annat
än att du skall ha en klädning af det ljusröda, och
begagna den på min — hm! bal," sade Kitty, hvilken
hade bestämt sig, men ej kunde gifva sina order förr
än mamma hade blifvit rådfrågad.
«Nej, jag har verkligen inte råd nu för tillfället.
Jag öfverskrider aldrig mina tillgångar, och det måste
jag göra, om jag nu skaffar mig mera 1 toalettväg.
Kom, vi böra inte slösa bort vår tid här, om du skall
hinna få alla de profver du behöfver,’ och dermed
begaf sig Rosa skyndsamt ut ur boden, glad att det
nu ej längre stod i hennes förmåga att bryta två af
de föresatser, hvilka hon hittills så troget hållit, —
den ena: att för exemplets skull kläda sig enkelt;
och den andra: att för välgörenhetens skull ej slösa
för egen räkning.
Denna dag var full af små frestelser för Rosa.
Sedan hon aflemnat Kitty. vid hennes hem och besett
sina nyreparerade hus, for hon omkring för att ut-
rätta åtskilliga ärenden åt tanterna, och medan hon
i vagnen väntade på några paketer, som höllo på att
ordnas i en bod, kom unga Mr Pemberton fram till
henne. ,
Steve hade haft rätt, då han sade om denne unge
man, att han varit "illa deran", och han sväfvade allt
ännu, likt en stackars oförsigtig mygga, omkring den
farliga ljuslågan. Som han var ett af de mest önsk-
värda partier under säsongen, ansågs hans uppmärk-
samhet såsom en utmärkelse att vara stolt öfver; och
Rosa hade blifvit mycket bannad af tant Clara, för
att hon afslagit ett så hedrande anbud. Rosa tyckte
mycket om Mr Pemberton, och han var den af hennes
friare, om hvilken hon hade talat med så mycken
aktning med Dr Alec, derföre att han ej frågade efter
arftagerskans förmögenhet, men uppriktigt älskade
qvinnan. Han hade nu varit bortrest en längre tid,
| och hon hoppades att han, så väl som de andra, hade = -
| i tröstat sig öfver sina felslagna förhoppningar; men nu, — -
| | när han fick se henne och skyndade fram till henne
El så ifrig att få höra några ord från hennes läppar, då
| 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
