Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
någon att jemra sig och profetera för, tog af sig den
svarta hatten, som om hon trodde, att den ej skulle
komma att behöfvas, och Rosa beredde sig att få gå
och säga ett gladt: ’Välkommen tillbaka", i stället
för ett bittert "Farväl.
Det föreföll henne mycket långsamt att vänta,
ty ingen kallelse kom förr än på eftermiddagen; då
kom onkel Alec, och vid den första blick Rosa kastade
på honom, började hon darra.
"Jag kom sjelf och hemtade min lilla flicka,
emedan vi genast måste gå tillbaka," sade han, då
hon skyndade emot honom, med hatten i handen.
"Jag är färdig, onkel," svarade Rosa, men hen-
nes händer darrade, då hon försökte knyta hattbanden,
och hennes ögon voro under hela tiden fästade på
detta ansigte, som uttryckte ett så ömt deltagande
för henne.
Han hjelpte henne upp i vagnen och sade, under
det att den rullade framåt, med den allvarliga upp-
riktighet, som lugnar sådan oro bättre än något bevis
på deltagande:
"Charlie är sämre, Jag fruktade det, då plågorna
så hastigt upphörde i morgse; men han är mest ska-
dad invärtes, och då är det alltid mycket svårt att
säga, hvad utgång det skall taga. Ian envisas i,
att han är bättre, men jag fruktar, att krafterna
snart skola börja att aftaga, och då kommer han att
förlora medvetandet och så slumra af, utan några
vidare plågor. Nu är rätta stunden för dig att gå
in till honom, ty han vill ändtligen se dig, och ingen-
ting kan skada honom nu mera. Mitt stackars barn,
det är mycket hårdt, men vi måste hjelpa hvarandra
att bära det.”
Rosa försökte att modigt säga: "Ja, onkel, men
"hon fick ej fram orden och kunde endast lägga sin
hand i Hans med en blick af stum undergifvyenhet.
Han drog ned hennes hufvud och lät det hwila på
hans axel, samt fortfor att tala så lugnt, att hyem
som helst, — som -ej observerat huru blekt och af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
