Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
för honom än allt hvad ryktet kunde utbasunera om
honom. För det femte ega många unga flickor i henne
ett. mönster af sann qvinlighet och välgörenhet.” För
det sjette vårdas ett litet moderlöst barn af henne
med en ömhet, som om hon vore en syster. För
det sjunde göres lifvet angenämt för ett halft dussim
fattiga gummor; och för det sista hållas några fram-
åtsträfvande gossar och flickor med artistiska anlag
med ettangenämt rum, samt plancher, byster, stafletter
och flera dylika nyttiga saker, för att inte nämna
den undervisning som meddelas dem af samma lata
flicka, hvilken nu sitter på mitt knä och erkänner
för sig sjelf, att hennes gåfva ändå, när allt kommer
omkring, inte är den sämsta.
"Ja, det gjorde jag verkligen! Vet du onkel,
jag kunde aldrig tro att jag gjort så många saker
som kunde vinna ditt erkännande och bifall, eller
att någon hade anat huru uppriktigt jag sträfvar att
på ett nyttigt sätt fylla min plats. Jag har lärt mig
att inte fråga efter tacksamhet, nu skall jag också
lära mig, att inte fråga efter beröm heller, utan vara
nöjd och göra mitt bästa, om också ingen annan än
Gud vet det.”
«Ja, Han vet det, och Han belönar i sinom
tid! Jag tror, att ett dylikt lugnt lif ofta är lättare
än det som verlden ser och skänker sitt bifall åt, -
och många af de ädlaste handlingar bli aldrig kända,
förr än deras upphof lemnat detta jordiska och qvar-
lemnat ett oersättligt tomrum i många hjertan. Ditt -
lif kan bli sådant, om du vill det, och ingen skall bli
lyckligare och stoltare öfver din framgång än jag,
om icke Mac."
Molnet var nu alldeles försvunnet från Rosas
panna, och hon betraktade onkeln med ett nöjdt och
lyckligt uttryck i sina ögon, då detta sista ord plöts-
ligen kom henne att slå ned dem, under det att en
stark rodnad betäckte hennes kinder. Derpå såg hon —
åter upp till honom med en blick full af ömhet och
beslutsamhet samt sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
