Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
häftighet, att Rosa blef helt och hållet upptagen af
åhörandet - af hennes sista vilja samt försöket att i
någon mån lindra Hennes sista stunder; ty hvarje
nytt anfall förklarades för det sista tills patienten,
på en gång begärde té och rostadt bröd, och. bätt-
ringen tog sin början.
Den sorgliga nyheten om doktorns sjukdom blef
snart allmänt bekant, hvilket vanligen är fallet med
dylika underrättelser, och tant Plenty fick ej göra
annat än besvara frågor, ty hennes dörrar stodo ej
stängda två minuter å rad de första dagarna. Alla
sorters menniskor infurno sig; herrskapsfolk och fat-
tighjon, små barn med oroligt utseende, vackra flickor,
som snyftade högt, när de gingo derifrån och unga
män, hvilka gåfvo luft åt sina känslor genom att svära
öfver emigranter i allmänhet och Portugiser i syn-
nerhet. Det var verkligen både rörande och trö-
stande att se huru afhållen den gode mannen var,
hvilken endast var känd genom sina välgerningar,
och som nu låg sjuk långt hemifrån, fullkomligt okun-
nig. om: huru många aldrig förr anade barmhertighets-
verk under denna bedröfvelsens tid blefvo bragte i
dagen af tacksamma hjertan, liksom blommorna skjuta
upp ur marken, så snart detljumma regnet börjat falla.
Om Rosa någon gång hade tyckt, att gåfvan
att lefva för andra var af mindre värde, så insåg hon
nu huru skön och välsignelsebringande den var, —
huru rikt den blef belönad, huru djupt den inverkade
på andra, huru mycket mera värde det ömma band
eger, som förenar hjertan, än all den ära ryktet skän-
ker, all den glädje de mest lysande talanger gifva,
hvilka visserligen blända, men ej intaga och värma
hjertat.
Efter detta insåg hon huru sanna hennes onkels
ord hade varit, och då hon lyssnade till loftal öfver
stora män väcktes hennes beundran och intresse mindre
vid åhörandet af deras lysande egenskaper, än då
hon såg någon god man tåligt arbeta för den rin-
gaste af sina medmenniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
