Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
alla vaser; hon var mycket tyst, men så strålande
och lycklig, och tanterna hviskade till hvarandra,
då de betraktade henne: "Så måtte visst englarna
se utb." :
Och om englarna hafva ljusgröna klädningar och
snödroppar i håret samt ansigten strålande af den
renaste glädje, och stora ögon lysande af en inre
glans, — då såg Rosa verkligen ut som en engel.
Men hon hade känslor som en qvinna, och detta var
ej att undra på, ty huru rikt var ej litvet för henne
på denna dag, då hon på samma gång väntade sin
afhållna onkel, sin innerligt älskade vän och sitt hjer-
tas utvalda? Kunde hon väl önska något mera,
annat än, att de alla måtte finna henne sådan de
tänkte sig henne, och att hon måtte ega förmågan
att besvara den kärlek de skänkte henne med en
känsla lika trogen, ren och djup som deras.
Bland porträtterna i salen var der ett af Dr
Alec, taget kort efter hans hemkomst utifrån af
Charlie, under ett af dennes inspirerade ögonblick.
Det var blott utfördt i krita, men märkvärdigt likt
och omsorgsfullt fulländadt, hvilket ej var fallet med
många af Charlies arbeten. Detta porträtt hade blif
vit infattadt i en vacker ram, och intog nu heders-
platsen, omgifvet af gröna kransar, under det att den
stora indiska vasen, som stod der nedanför, var för-
sedd med en pyramid af doftande drifhusblommor,
som Kitty hade skickat. Rosa lade just sista han-
den vid ordnandet af dessa blommor, med Dulce vid
sin sida, då plötsligen ljudet af vagnshjul dref henne
i flygande fart till dörren. Hon hade önskat att få
yttra den första välkomsthelsningen och emottaga den
första omfamningen; men då hon såg det förändrade
amsigte, som tittade. ut genom vagnsfönstret och den
svaga varelse, som bars upp för trapporna af alla
gästerna, då stod hon alldeles mållös, tills Phebe tog
henne i sin famn och sade, både skrattande och grå-
tande: "Det har jag gjort för dig, min älskling, allt
af kärlek till dig!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
