Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
»Sköna flicka, hör min bön:
Vill du följa mig?»
Ja, Mac, hvart du vill!
Han hade ej hört henne komma in; nu vände .
han sig om med strålande ansigte och sade, sedan
han dragit ett djupt andetag:
"Nå ändtligen! Du var så upptagen af den kära,
gamla onkel Alec, att du ej hade ett ord för mig.
Men jag kan vänta, jag är van dervid.’
Rosa stod alldeles stilla och betraktade honom
med en ovanlig vördnad i blicken, samt svarade, med
en mild högtidlighet, som kom honom att skratta och
rodna, ty beröm från hennes läppar, var honom alltid
mycket kärt och dyrbart:
"Du glömmer, att du ej är samma Mac, som
lemnade oss för några månader sedan. Jag skulle
med glädje ha sprungit min kusin till mötes, men
jag vågade ej vara så förtrolig med poeten, som alla
hedra och värdera så högt."
"Du tycker således om blandningen. Du kommer
väl ihåg, att jag lofvade försöka gifva dig kärlek
och poesi på samma gång," svarade Mac leende.
"Om jag tycker om det! Jag är så glad, så
stolt, "att jag ej har ord att uttrycka min förvåning
och beundran. Huru kunde du göra det, Mac?’ sade
Rosa, och hela hennes ansigte var ett leende, då hon
tänkte på hans stora framgång. ;
"Det gjorde sig sjelf, Rosa, när jag var deruppe
bland bergen, och här hos dig, och ensam ute på
sjön. Jag skulle kunna skrifva ett förtjusande poem
i detta ögonblick och deri framställa dig såsom våren;
du är så lik den i denna ljusgröna klädning med snö-
droppar i ditt vackra hår! Rosa, har jag kommit
något närmare målet? Skall denna lilla fläkt af rykt-
barhet hjelpa mig att vinna det pris för hvilket jag
sträfvat? Anser du mig nu värdig den lyckan att
ega ditt hjerta?”
Han nalkades henne ej med ett enda steg, men
såg på henne med en blick så varm och innerlig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
