Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uet inre af Skandinaviska halfon —
hufvudsak-ligen landet mellan Glommen och Dalelfven — har
alltsedan slutet af fcmtonhundratalet haft en ej
obetydlig finsk befolkning. Här likasom i fosterbygden,
tog Finnen sin förnämsta skörd af svedjeland; och
sålunda utbredde sig snart vidsträckta öppna falt,
der man förr sett föga tillgängliga skogstrakter.
Detta väckte åtskilliga farhågor, synnerligast hos de
svenska bruksegame; och å högre ort utverkades
snart de strängaste påbud mot de skogsödande
främ-lingame.
Redan år 1641 uppmanar en kongl. resolution
landshöfdingame, att dels låta uppbränna Finnames
kojor, “som de i skogen här och der uppsatt hafva,
dels aftaga eller bränna deras säd, så att de
nödga e och tvungne blifva måtte, af fel och brist på
deras uppehälle, att begifva sig ut ur skogame."
Samma eller liktydiga ordalag har
skogsordnin-gen af 1647. Men i den förordning, som den 24
Aug. 1664 utkom, göres till nyssnämnde stadganden
följande tillägg: “Der ock någon bonde härefter
till-städjer någon Finne, eller någon annan, att bygga
och bo således på sin skog, som sagd t är, han skall
första gången plikta 40 D:r silfv.-mt; kommer han
oftare igen, då skall han straffas till galgen," etc.
Hvad dylika edikter skulle ha för påföljd är
lätt fattadt. Den svenska bonden ville hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
