Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 73 )
I templets helgedom jag stilla trädde,
Att höra tolkningen af Herrans ord;
Dock se, predikarns tal ej stort mig gladde,
Hans bön ej höjde mig från syndig jord.
Han dömde blott, att de som menskor födas,
Som menskor ock osaligt skola dö,
Att fältets ogräs skall med våld förödas,
Att höstens vind skall gulnadt löf förströ.
Den dystra läran^kunde hopp ej tända;
Sjelf sökte nu jag något bättre nå,
Bad så min Gud, att mildt han måtte sända
En vän, som kunde rätt mitt q val förstå.
Och mången närmade sig nu min sida
Och log mot mig med blick, som brann så varmt —
Att glädjas med mig, föll sig lätt, — men lida
Förstod ej någon — O, hur tomt och armt!
Hur tomt, hur armt jag måste lifvet finna!
— En glädjens pilgrim såg jag glädjen fly
Ifrån min stråt — och trodde mig den hinna
Först då, när dödens morgon börjat gry!
Axelson, Dikter.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
