Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då brinner mer dristig och glad min håg,
I fjerran står målet så klart.
Ja, brusa, du sjö,
Så når jag min ö,
Min älskande mö
Mer snart!
Här tystnar sången, tystnar harpans ljud,
Och blommig kind mot hvita handen lutar
Den varma längterskan med tankfullt sinne.
Då träder sakta till den ungas sida
Den hulda modren med sin lugna blick.
”Sjung ej den sången, hvilken nyss jag hörde,
Sjung den ej mer!” — hon bjuder vänligt nu, —
”Den sången diktad är af honom, — diktad
Af Gunnar, mannen, som du måste glömma;
Men glömmas kan han ej, om så hans röst
Du städse hör. Det är dock nödigt; — tro mig,
Din sällhet fordrar det, och äfven hans.”
Så talar modren, men den unga tyst
Till orden lyssnar, och när de förklingat,
Hon stilla sjunker till den gamlas bröst,
Att i dess sköte dölja sina tårar.
Wu står hon åter upp, och redan sväfvar
Axelson, Dikter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
