- Project Runeberg -  Dikter /
152

(1863) [MARC] Author: Maximilian Axelson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 152 )

Så talte de — ja! — men i sorgset brost
Der sade ej hjertat så!

De känna ej sjelfva den gifna tröst,

När dystra från hemmet de gå.

Ty sommaren flyktat, och ingen skörd
Ha tegarna gett igen;

På logen en slaga ej blifvit hörd
På långliga tider än.

Och kall stiger hösten for kojans dörr,

Han kommer med stormens gny;

För nöden han ter sig mer hemsk än förr
Och alla förhoppningar fly.

De flykta med fogeln som styr sin färd
Mot gladare, sydlig strand.

Dock — hjertat är bundet vid hemmets härd
Och vill ej ett rikare land.

Men blek går i bygden en tärd gestalt,

Den går der, en grafvens hamn;

Med giriga blickar den slukar allt,

— Och Hungren så heter dess namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:11:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amhonma/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free