Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 6. Lergubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2.
Lergubben satt ännu och förargade sig över tordyvelns
grovhet, då en lövgroda kom hoppande. Hon såg helt
belåten ut, ty det drog ihop sig till regn.
»Så skönt, att det äntligen blir vackert väder!» sade
grodan.
Så fick hon syn på lergubben och hans tak.
»Vad är det där för något?» sade hon. I detsamma
hoppade hon med ett enda skutt upp på taket. Men
taket började svikta under bördan.
»Låt bli det där», skrek lergubben. »Det är mitt hus,
och gör ni någon skada på det, så måste ni låta laga det.»
»Det är inte något hus», sade lövgrodan och satt lugnt
kvar däruppe. »Det är en lyktbotten.»
»Det har varit en lyktbotten», sade lergubben, »och
det efter en mycket fin lykta till på köpet, en som brann
upp för drottningens skull. Men nu är det ett hus.»
»Man kan verkligen bygga hus av allting», medgav
lövgrodan. »Mullvaden bygger av jord och talgoxen av
kvistar och strå.»
I detsamma hoppade hon ned till marken och satte
sig mitt emot lergubben. Hon stirrade på honom med
sina utstående ögon.
»Och svalorna bygger av lera», tillade hon.
Lergubben svarade icke; han var förnärmad.
»Men nu måste jag ut och njuta av det sköna regnet»,
sade grodan. Och så hoppade hon bort.
3.
Ögonblicket därpå kom en fjäril flygande.
»Får jag lov att slå mig ned i ert hus under regnet?»
frågade han artigt.
»Var så god», svarade lergubben älskvärt. Och fjäriln
slog sig ned bredvid honom i soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
