Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sensommar och höst - 8. Frejs skyddsling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgårdsdrängen, kommo med. Och yxor och såg hade de med.
Gunnar och Ingrid följde också med. Och Ingrid bar med
sig mjölk i en liten spann. Hon var övertygad om, att
den fångna hunden var mycket törstig.
Frej började skälla, långt innan man kom fram. Han
skällde högt och glatt, liksom om han velat tillkännagiva
för sin fångna vän: »Här kommer vi och hjälper dig.»
Det gick fort nog för de båda karlarna att hugga upp
de halvruttna golvplankorna i ladan. Och sedan kunde
man lyfta upp fången. Men mycket försiktigt, ty han hade
verkligen brutit ett ben, såsom Arvid trott. Han gnällde
svagt, när man vidrörde det sjuka benet, men han var
mycket glad och tacksam i alla fall och slickade ivrigt
de händer, som nu sträcktes fram för att klappa honom.
Och han drack med stort välbehag Ingrids mjölk. Mager
och eländig såg han ut för resten.
Man gjorde en bår av grenar och bar det sjuka djuret
hem till Norrvalla. Fru Berg spjälade hans ben, och han
blev på alla vis väl omskött.
Men vart hörde hunden? Ingen på Norrvalla kände
igen honom.
Emellertid spred sig ryktet om tilldragelsen i hela
socknen. En dag kom Järker Jansson i Backgården gående
och bad att få se på den sjuka hunden. Så fort han
kom in i köksförstun, där hunden låg i en korg, utbrast
han: »Ja, var det inte det jag trodde! Det är ju vår
Rapp, som vi har saknat nu i flera veckor.»
Och Rapp skällde högt av förtjusning.
Några dagar därefter var Rapp återställd och i stånd
att springa hem till Backgården.
Men Frej och hans skyddsling hade blivit vänner för
livet. Allt emellanåt uppenbarade sig Rapp vid Norrvalla.
»Se, nu kommer Rapp för att tacka Frej för sist», sade
barnen på Norrvalla.
Och de tillade: »Se, en så klok och präktig hund
som Frej finns det då inte i sju socknar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
