Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Sagor och äventyr - 26. Änglarnas slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja vi bygga ett slott av dina skyar, för att de må bo
där, medan vi undervisa dem.»
Och Ardael och Ezael begynna strax att av skyar
bygga sig ett slott. För dem, som nedifrån jorden se detta
slott, tyckes det vara blott ett av de vanliga stora
molnbergen. Men inne i detta berg öppna sig vida, ljusa hallar,
där höja sig rader av smärta, snövita pelare, vilka uppbära
dunkelblåa, luftigt välvda tak. Och mellan pelarna bölja
rosenfärgade förhängen.
2.
Vid solnedgångstid, då slottet är färdigt, sväva de båda
änglarna ned till jorden. Där skiljas de åt.
Ardael flyger över mörka skogar hän emot en liten
koja, som står vid stranden av en insjö.
Inne i kojan ligger den lilla Kersti sjuk. Hon är röd
och het i ansiktet och över hela kroppen. Och hon kastar
sig av och an i bädden.
»Mor», kvider hon, »mor, ge mig lite vatten!»
Men mor är inte inne, hon har måst gå ut på arbete,
fast hon har sin lilla flicka sjuk hemma.
Far är död sedan i vintras, och mor har nu att ensam
sörja för sina små och skaffa dem föda och kläder. Hur
skulle hon mitt i bråda skördetiden kunna sitta hemma?
»Mor» mumlar Kersti med allt svagare röst. Febern
kommer henne att yra, och hon tror sig se sin mor.
Borta i ett hörn sitta de båda minsta syskonen. De
äro för små för att begripa att hjälpa systern.
Hon ligger så helt allena, den lilla Kersti, och pinas
av febern. Ängeln Ardael har trätt in i den fattiga stugan,
han står vid lilla Kerstis huvudgärd och ser med
förbarmande ögon ned på henne. Han böjer sig ned och
lägger sakta sin hand på hennes panna. Och Kersti känner
handens milda svalka och lyfter sin blick. Och i detta
ögonblick, då hon är färdig att lämna livet, ser hon, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
