- Project Runeberg -  Önnemofolk. Berättelser och visor /
139

(1917) [MARC] Author: Anna Maria Roos - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Vårdagar - 45. Gamlamor fyller år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

håriga. Mina frukter mogna redan före midsommar, de
äro omgivna av en tunn hinna och se ut som små hjärtan,
där de flyga omkring för vinden. Jag är lite mer grätten
på maten än ni andra, ute i skogen är det i allmänhet för
mager kost för mig, hellre växer jag i parker och i alléer.
Trädgårdsmästaren tycker om mig, därför att jag växer
som häck, när han så vill. Snickaren tycker också om
om mig, ty min ved är hård, och dess ådring fin, så att
den passar väl till att göra vackra möbler av.

Eken. Nu må du tala, syster Hägg!

Häggen. Sällan växer jag som träd, oftare som
buske. Tidigt spricker den ut, min vita blom. Och häggens
doft, det är vårens doft, säga människorna. Barnen bruka
tugga mina små svarta bär; de äro söta, men kärva.
Om sommaren ser just ingen på mig, men våren, det
är min tid.

Eken. Nu ser jag, att du gärna vill tala, syster Pil.

Pilträdet. Jag ville säga, att också för mig är
våren den härligaste tiden, den tiden då människorna
älska mig och glädas åt mig. Tidigt om våren, medan snön
ännu ligger kvar i skogen, står jag full med hängen, så
mjuka och lena och luddiga, att barnen kalla dem kissar.
Om sommaren åter märker mig just ingen, där jag står med
mina smala, grågröna blad. Endast när barnen vilja skära
sig visselpipor, komma de åter ihåg mig. Och därför att
mina kvistar äro så mjuka, brukar man fläta korgar av dem.

Eken. Du, syster Sälg, som är så nära släkt med pilen,
du må nu tala!

Sälgen. Ja, vi äro nära släkt och så lika, att
många förväxla oss. Men under det att pilen ej trivs, ifall
hon ej får stå i sank mark, kan jag reda mig även i torra
backar. Om oss båda gäller det, att våra skott äro mera
livskraftiga än något annat träds. Skär man av en av
mina kvistar och sticker ned den i marken, så slår den
strax rot och skjuter snabbt i höjden.

Eken. Nu må Boken tälja oss sin saga!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:12:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amrofolk/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free