- Project Runeberg -  Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar /
66

(1852) [MARC] Author: Maximilian Axelson - Tema: Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’ Det finits ti! ”hflfder” *) éfter munkarna ått; men Gud
tet hvid de båft tot ”grejer* **) ***) för sig. De fae väl dansat,
kan en förstå, och sevn gått bort i de der groparna pi Dal*
by3ngen Och haft någon "ställning”.

Utsagon ar tem]igen mystisk och faer måhända sitt
ursprung från Fernows beskrifning, den många af allinogen last.

En del af Dalby ängar, som bildar liksom en dal för
sig mellan de frått Munk heden utskjutande bergs-uddarne,
kallas Munkdalett och angifves afven sorti en plats,* der
munkarne ”hållit till”.

Om sjelfva Munkheden har man för öfirigt den sägnen,
att én ”silfverkista” der blifvlt nedlaggd. Vid en dans, når
jäntorna som bäst roade sig, fick en af dem till och med
se ”grepen” på namndé kista. Man lopp då genast till bys
ocb berättade saken; men när man kom åter till platsén,
var ingenting vidare synligt.

Frfln Dalby angér gingo vi tätt utmed elfstranden, att
ytterligare speja efter någon båt; ocb andtligen fogade nu
slumpen så, att en karl kom roende nedifrån Ransbyfärjan.
Vi ropade ’honom an, och kommo så öfver till Vingäng,
jeton t 4 timmar sednare ån vår skjuts blifvit dit beställd.
Men denna bade, enligt vanlig Elfdals-sed, sjelf nyss anländt.

Vårt resvåder fortför att vara högst ruskigt; ty /egnet
föll nu i strömmar, och hade ej den vänlige löjtnanten i
Vingäng lånat Ös§ ytterplagg för Finnskogsresan, så hade vi
slagit oss rätt snöpligt ut. -

Färden gick nu i nordost, uppåt det branta Holmberget
— en nästan oafbruten uppförsbacke hela halfmilen igenom;
men den herrliga utsigt, hvaråt vi redan under gårdagen
glädt oss, vardt åndå om intet; ty under våra fötter gick
dimman tung, och dalen och sjön värjde sig för de nyfiknas

*} Häfder betyder: spår, märken, mtoer.

**) Gre^r eller Grejer, ett frän Norrska o lånadt ord, vill säg* un-

ge får detsamma aom saker, redskap eller olgot dylikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:13:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amwermland/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free