Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju ändå något, när stugan är full af barn och allas
appetit förträfflig. >
Från Wålberget gick jag en half mil genom ödslig
skog och myrmark till Hjerpeliden,. en större gård med
många både. bostäder och innevånare. Som jag här trädde
ut ur skogen, öppnade sig en utsigt af sällsynt storhet.
Jag befann mig på en fri ängsmark högt uppe i verlden,
derifrån trakten, hela halfmilen igenom, hastigt sänkte sig
mot riksgränsen. På andra sidan om detta daldjup uppstego
väl tjugu olika fjellsträckningar, alla blåskiftande och i
vå-gr ga konturer. Detta fjerran såg ut som en stormig sjö.
Aftonen af denna dag satt jag hos ett beskedligt folk
och hörde Finska visor sjungas. Annika hette sångerskan
— en för denna byggd särdeles litterär qvinna, hvilken
bland annat äfveh var mycket hemmastadd i geografien.
Jag fick i Hjerpeliden nattqvarter i samma rum, dér
Finnen Gottlund under sin resa på 1820-talet varit
inlogerad. Gotllund är ett namn, som i alla Wermlands
Finnbygg-der lefver i friskt minne. Allt godt, som t efter hans
uppträdande här tillfallit hans stamför vandt er, tillskrifves honörn,
såväl skattelindringarne, som uppbyggandet af dé ltyrkör,
man nu har. Den Finska studenten är sålunda för dessa
skogens barn en personlighet af lika stort anseende som
Gustaf Wasa hos DalkarJarne. ’
I den gård i Hjerpeliden, som kallas Kanaamtorp,
fanns det ändtligen en rik Finne, ja så rik, att han sades
gräfva ned penningar i sädeslårarne. Man berättade, att
när dennes son en gång farit bort med mäld, hade gubben
en stund sednare gjort dep upptäckt, atl just den del af
spannemålen, hvari de största sedi arne legat gömda, nu rest
åt qvarnen. Han skyndade straxt efter, för att, om möjligt
vore, rädda sin skatt, men anträffade ej sonen, förrän
denne var på hemleden. Då utbrast gubben förtretad: ”1 dag
liar du haft pn dyr mäld åt qvarnpn, det låg så och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
