Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Djupare nedåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Jesus var i alla stycken ett exempel för oss
i ödmjukhet. Allt, som i allmänhet är ägnat att
verka högmod i våra liv, försakade Han, Han
föddes hitned i det största armod. Ingen har
haft ett så tarvligt mottagande på jorden som
himmelens och jordens Herre. Hans första
viloplats här på jorden var en krubba i ett stall.
Hans föräldrar voro ett ringa arbetsfolk från
en ringa, föraktad stad. Han hade ej blivit
utbildad i någon som helst mänsklig lärdomsskola.
Han hade inga jordiska ägodelar. Han kunde
säga om sig: »Rävarna hava kulor och
himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen
har ingen plats, där Han kan vila sitt huvud»
(Luk. 9:58). Han gick härnere i möda och
arbete och fördrog med stort tålamod sina
motståndares ständiga anfall och försök att bringa
Honom på fall. Hebreerbrevets författare ställer
även en maning till oss att »se på Jesus, tronsi
hövding och fullkomnare, på Honom, som i
stället för att taga den glädje, som låg framför
Honom, utstod korsets lidande och aktade
smäleken för intet och som nu sitter på högra
sidan om Guds tron. Ja, på Honom, som har
utstått så mycken gensägelse av syndare, på
Honom mån I tänka, så att I icke tröttnen
och uppgivens i edra själar.»
Han hade aldrig behövt att gå en sådan
förödmjukelsens väg, om Han ej velat. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
