Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
«Men det var da fint, mor?» Han drøier borte
ved døren, stemmen har den såre, blide klangen
— som da han var smågutt og syntes han
fortjente ros.
«Det var jo meget mere enn vi ventet, Alv —
takk skal du ha.» —
Et par dager senere gikk Hanna ut da de hadde
drukket eftermiddagskaffen. Det var Lines verk.
— «Du er aldeles svart under øinene, mor, du
har ikke vært utenfor en dør på over åtte dager,
du er umulig!»
«Men vi har ikke mer enn seks uker å gjøre
på nå, Line — og enda har vi ikke begynt på
putevarene.»
«Heller vil jeg ligge på bare bolsteren enn at
du kanskje dåner av i bryllupet, mor. Nå tar du
på dig og går!»
Datteren hjalp henne med kåpen, satte på henne
hatten, fant frem hanskene til henne. Hun lot det
skje — stod nummen og oplevde dette at en
annen ordnet op med henne. Fikk gråten i halsen,
blev harm over sin svakhet og sa hissig:
«Du styrer og regjerer med mig som en annen
dukke! Men når jeg ikke har lyst å gå ut da, Line!»
«Du skal ha frisk luft, du er hvit som veggen.
Gå ned til tante Kristine — eller op til Karen
Tveten — eller til Fosseruds eller hvor du vil,
bare gå!»
«Ditt masetre!»
Men hun drog ikke ansiktet til sig da datteren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
