Sagan om Askungen / 13 (1890) Author: Ottilia Adelborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När styfsystrarna hemkommo,
funno de Askungen halfsofvande i
spisen.

De kunde ej nog berätta om
huru roligt de haft, om den
undersköna prinsessan, om hennes
utomordentliga godhet och älskvärdhet.
De visade henne de sköna frukter
hon hade gifvit dem, och Askungen
måste vända sig bort och låtsas gäspa;
hon kunde rakt inte låta bli att skratta.

Hon tröttnade aldrig att höra
deras beskrifningar på den främmande
prinsessan. Ingen visste hvem hon
var och ingen hade sett någon så
vacker och så god på en gång, och
det var alltsammans så obeskrifligt
märkvärdigt och intressant.

Dagen derpå skulle det återigen
blifva bal hos grannkungen. Och
allting tillgick på samma sätt som den
föregående dagen. Men Askungen
var denna gången ännu vackrare än
förut, så att prinsen ej kunde taga
sina ögon ifrån henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>