Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geografisk öfversigt.
Oafingsfirhållanden. — Landets indelning. — HertigdSmen. — Li fged ing. — Grefskap. —
Friherre-akap. — Nyanlagda »tider. — Slott.
Det svenska väldet undergick i afseende på sitt omfång ej så särdeles
stora förändringar under detta tidhvarf1. I vester hörde såsom förut
Jemt-land och Heij edalen till Norge, af Bohuslän innehade Gustaf I blott några år
(1523—1532) den norra delen (Viken), och Halland var fortfarande en dausk
besittning. I söder egde med Skåne och Bleking samma förhållande rum som
med Halland. Gotland förblef under hela tidhvarfvet skildt från Sverige, ja, vi
måste i stettinfreden 1570 uttryckligen afsäga oss våra anspråk på denna ö.
De förändringar, som med afseende på det svenska områdets storlek inträffade,
inskränkte sig dertill, att på andra sidan om Östersjön några landvinningar
gjordes. Der förvärfvades sedan 1561 Estland med Reval och Narva. I samma
trakter innehade svenskame en tid också Keksholms län (1583—1595) och
nästan hela Ingermanland (1583—1590). — För öfrigt blef ändtligen 1596
i öfverensstämmelse med fredstraktaten i Teusin af föregående år den så
länge omtvistade gränsen i öster mellan Finland och Ryssland faststäld, men
i norr hade man ännu icke en bestämd gräns.
Reformationstidhvarfvets Sverige saknade på långa sträckor en naturlig
gräns. Så var fallet till exempel i vester och söder. Jemtland, Herjedalen
och Bohuslän voro ju norska, Halland, Skåne och Bleking danska landskap.
Häraf följde stora svårigheter vid försvaret, framför allt i södra Sverige, der
danskarne under krigen kunde med lätthet intränga härjande i Vestergötland
och Småland samt till och med hemsökte Östergötland. — Och då Halland
och Bohuslän lydde under en främmande krona, voro svenskarne på denna
tid nästan alldeles utestängda från Vesterhafvet. Det var blott en liten del
af Vestergötland, som vid Göta elfs utlopp nådde Kattegat. Man förstår af
huru stor vigt under sådana forhållanden besittningen af Elfsborg måste vara.
Någon fast och ordnad administrativ indelning egde Sverige ännu
icke. De särskilda styrelseområdena, hvilka förestodos somliga af kungliga
forläningsmän, andra af kungliga fogdar, vexlade i anseende till omfång. —
Den juridiska indelningen blef i någon mån förändrad1 2. Ölands och
Tiohärads lagsagor utvidgades på Östgöta lagsagas bekostnad; från Uplands
lag-mansdömen skildes 1611 de norrländska landskapen och fingo en särskild
lagman; af de finska lagsagorna var vid tidhvarfvets början den norra delad
i två, och 1578 delades den södra. — Den gamla kyrkliga indelningen
blef i slutet af Gustaf I:s regering starkt rubbad3. Ett stift ökades, nämligen
Vexiö stift, till hvilket lades Sunnerbo, Vestbo och Östbo härad eller den så
1 Jfr andra delen, s. 115 o. f.
* Jfr andra delen, s. 115—116.
3 Jfr andra delen, s. 116 »amt fjerde delen s. 3, till hvars geografiska öfversigt vi för
jem-forelses skull i allmänhet hänvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
