Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna punkt öfvereusstämmer med adelns svar; köpstad smän, bergsmän och
bönder hade alla förklarat, att denna fråga öfverginge deras förstånd, men
till hennes utredande begärt en disputation mellan de olika tänkande, och
att döma af innehållet i rådets bref synes en sådan disputation äfven efter
de särskilda svarens afgifvande blifvit hållen.
Den handling som kallas Vesterås ordinantia innehåller några
närmare bestämmelser egnade att förtydliga de här ofvan anförda, men har sin
hufvudsakliga betydelse genom stadgandena om kyrkans ställning till staten
och dennes representant, konungen. Då det bestämdes att denne skulle
hafva uppsigt öfver det sätt hvarpå biskoparne utöfvade sin rätt att
tillsätta prester, med makt att afsätta dem »som obeqväma äro och dem
som icke kunna eller vilja predika Guds ord» och i deras ställe förordna
andra, och då det vidare heter, att hädanefter inga platser inom kapitlen
finge besättas utan konungens hörande, var hans ställning som kyrkans
öf-verhufvud dermed erkänd, äfven om rätten att utnämna biskopar icke ut»
tryckligen lades i hans händer. Att för biskopsvalens giltighet påflig
bekräftelse ej vidare skulle erfordras hade köpstadsmännen i sitt svar uttalat, och
detta var sedan länge konungens mening: 1526 hade han skarpt uttalat sig
emot de nyvalda biskoparnes afsigt att låta viga sig honom oåtspord,
»menandes, att sedan de vigda äro, äro de oss intet pligtiga utan påfven i Roma».
Nu stadgades i ordinan tian, att »biskopar och andra prelater må hädanefter
ej sända något till romerska staden för sin konfirmation»1. Äfven en annan
afgift som betecknade svenska kyrkans beroende af påfvestolen förlorade
genom en bestämmelse i ordinantian denna sin egenskap: den så kallade
peters-penningen skulle hädanefter gå till kronan i stället för till Roma. Konungens
myndighet trädde i stället för påfvens, och så väl härigenom som genom
bestämmelsen, att de böter som hittills utgått till biskopen nu i allmänhet
skulle tillfalla konungen, och att kyrkans män i alla verldsliga mål skulle
svara för borgerlig domstol, bräcktes den mur som den romerska kyrkan rest
upp mellan det borgerliga och kyrkliga samhället: staten fick till uppgift att
vaka öfver det sedliga tillståndet äfven inom kyrkan, och något särskildt yttre
sedlighetsområde, hvaröfver kyrkan ensam hade att vaka, fans ej vidare till.
Detta den verldsliga maktens förändrade förhållande till kyrkan och dennas
förändrade ställning i ekonomiskt afseende var den närmaste frukten af
Vest erås riksdag. I afseende på sjelfva kyrkoläran skedde till det yttre ingen
förändring, ty den allmänna bestämmelsen att Guds ord skulle rent och klart
predikas stred icke mot den romerska kyrkans lära. Men visserligen var
denna bestämmelse om evangelii predikan, då den i reformatoriskt syfte
uppfattades och verkstäldes, nog vigtig och de krafter som framdrifvit henne
allt för starka, för att ej en förändring i sjelfva läran skulle blifva dess följd.
Omedelbart efter sedan besluten voro fattade började deras verkställande
med att konungen affordrade biskoparne deras slott. Arnö, Tuna och
1 Det bor anmärkas, att denna lika som näst följande bestämmelse endast finnes i den latinska
redaktionen af ordinantian, ej i den srenska.
Srtriyts historia. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
