Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som af de upproriske riktats emot bonom, hvarför »det intet varit bebof
sådant uppror företaga»; man kunde så mycket mer säga att upproret »rår*
ligen» företagits, som »bans nåde ingen ärlig förvarning skett, det dock hade
tillbörligt varit, förrän något angrepp göras skulle». Så väl häraf som af
hela förfaringssättet vid rättegången visar det sig, att den allmänna åsigten
var den, att upproret varit berättigadt, så vida beskyllningarna mot konungen
varit sanna: en uppfattning af förhållandet mellan konung och folk, som var
ett arf från medeltiden och hvilken ej kunnat annat än stadgas genom det
sätt, hvarpå konung Gustaf sjelf’vunnit sin tron.
Bland dem som sutto i rätten öfver de anklagade herrarne var Ture
Jönssons egen son Johan Turesson, Kristina Nilsdotters man. Lika som
sin broder Lars hade han troget stått på konungens sida och afvisat alla
faderns uppmaningar till affall. Så var ej förhållandet med deras yngre
broder Göran Turesson, domprost i Upsala. Han hade gjort ett försök att
resa allmogen i Upland och Helsingland, men blef af böndeme i Norrala
tillfångatagen och sänd till konungen. Han hölls en tid i fängelse, men fick
sedan vistas på sin gård Björnö i Roslagen, der han dog 1543.
Oroligheterna 1529 voro ej långvariga: inom en månad hade det lyckats
konung Gustaf att genom sina kloka åtgärder bringa dem till slut. Det var
för honom och Sverige en stor lycka, att det kunde gå så snart, ty missnöjet
med de reformatoriska åtgärderna var så allmänt spridt rundt omkring i
landet, att upproret, om det fortfarit längre, lätt kunnat antaga en mycket
farlig utsträckning. Det är anmärkningsvärdt att det blef så hastigt
kuf-vadt, oaktadt framstående medlemmar af Sveriges ej blott kyrkliga utan äfven
verldsliga aristokrati voro dess ledare. Förklaringen häraf ligger ej blott
deri, att hufvudmännens persouliga egenskaper ej stodo i jemnhöjd med den
uppgift de företagit sig att lösa; förhållandet vitnar lika mycket derom, att
stormännens ställning till konung och folk nu var vorden en helt annan ån
den t. ex. under Magnus Erikssons och Karl Knutssons dagar hade varit.
Skulden till Lubeck. — Klockupproret 1531.
Möte i Varberg mellan ombnd för de tre nordiska rikena, jnll— ang. 1530. — Uppgörelsen med LlWci
1529. — Klockskatten. — Klockupprorets början. — Dalallmogen utftrdar kallelse till riksdag I Arboga
-Konungens burspråk på en af Upsala högar med allmogen, eriksmissan 1531. — Klockupprorets slut — grad
kyrkohandbok (1529) och mtssordnlng (1531). — Ny kyrkoordning (1529). — Nya biskopar. — Gustafs
firnii-ning med Katarina af Sachsen-Lauenburg, den 24 september 1531.
Medan de flyktade vestgötaherrarne uppehöllo sig i Danmark,
fruktade konung Gustaf ett ögonblick fiendtligheter ifrån detta rike och höll sig
beredd derpå; men denna farhåga visade sig snart ogrundad. Konung
Frederik var vid denna tid för konung Kristierns skull mycket angelägen om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
