Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skarpa och botande påminnelser. Konungen kallade genast rådet ocb några
andra herrar, äfven andlige, att omkring den 22 januari 1531 mota sig i
Örebro, och här bestämdes, att den föregående år beslutna åtgärden med
afseende på klockorna skulle utsträckas äfven till landsbygden: samtliga
sockenkyrkor skulle utlemna en klocka; der endast en klocka fans, fick hon losas
mot hälften af sitt värde; dessutom skulle all denna vinter ingående kyrkotionde
och lika så landgillet af kyrkohemmanen tillgripas, »undantagandes allena $& i
mycket som kyrkorna redligen behöfva kunde till vax och vin». Konungens ock
rådets bref härom afgingo till de olika landsändarna och med dem utskickade
som skulle förmå allmogen att gå in på hvad som begärdes. I de fiesta orter
lyckades också deras uppdrag, och konungen kunde under detta år betala ej
mindre än 30 318 mark och 1532 ytterligare 10 983 mark. Äfven 1533 egde
på visst sätt en afbetalning rum,s och, såsom konungen ansåg, var skulden nu i
mer än till fullo betalad. Enligt liibeckarnes räkning återstodo dock ännu
3764 mark obetalade och derjemte de 8689 mark, som vid uppgörelsen 1529
upptagits såsom en särskild post. i
Utkräfvandet af den nya skatten aflopp emellertid ej öfver allt i riket
utan oroligheter; och åter var det Dalarna som var härden för motstSafet
mot konungens planer. Konungens utskickade, biskop Per Månsson i Vestene
• « ____
lagmannen öfver Vestmanland Jon Olsson, Lars Turesson på Ängsö, Per
Hansson till Valsta m. fl. lyckades väl formå landstinget i Tuna att den 21 febmri
lofva skatten, mot vilkor att ytterligare pålagor till skuldens betalning ej
skulle ifrågakomma, och äfven vid de derpå följande underhandlingarna ned
de särskilda socknarna gåfvo flere af dem gynsamma svar; men då de
ullof-vade klockorna skulle hemtas, var stämningen förändrad. Böndeme i
Leksand öfverföllo konungens utskickade med hugg och slag och nekade lika aom
inbyggarne i Ål och Gagnef att utlemna sina klockor. Tunabönderne togo an
tillbaka och kopparbergsmännen stodo på de uppstudsiges sida: märkligt nog
nämnas Gustafs vänner sedan 1520 Måns Nilsson i Aspeboda och Anders
Persson på Rankhyttan såsom de förnämsta hufvudmännen för motståndet.
Från Leksand utgingo bref till angränsande socknar om att följa exemplet;
det följdes också af böndeme i Torsåker i Gestrikland; böndeme i Snefringe,
Tuhundra och Åkerbo härad i Vestmanland togo i konungens egen åsyn
tillbaka sina klockor i Vesterås, dit Gustaf genast vid första underrättelsen om
oron begifvit sig. I Nerike visade sig äfven allmogen ovillig, och helsingame
tycktes i början ej obenägna att göra gemensam sak med dalkarlarae. Miss- |
nöjet i de öfriga landsdelarna lyckades dock Gustaf snart något så när lugna, I
men från dalallmogen, samlad på Tuna landsting, mottog han i slutet af mars *
1531 ett bref, hvarom han säger att »det föga bättre var än en uppsägelse af
den huldskap och manskap som de gode män i Dalarna oss tidt och ofta
tillsagt hafva»; och hvarken genom bud eller bref kunde han med de uppstudsige
något uträtta. Då han uppmanade dem att sända ombud till eriksmässan i
Upsala, der han ämnade sammankomma med rikets råd och den menige man,
voro de nog djerfva att ej blott underlåta detta, utan att tillika alldeles på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
