Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristierns ankomst och nyss mottagit försäkringar om bistand af biskop
Magnus i Hamar, Kristierns kanske ifrigaste anhängare i Norge. Men om
Kristiern således kunde påräkna understöd af flere bland hierarkiens
medlemmar, så låg för honom en väsentlig svårighet deruti, att de tre förnämsta
slotten innehades af danska man på hvilka konung Frederik kunde fullt lita:
Bergenhus af Eske Bilde, Akershus af Magnus Gyldenstjerne och Bohus af
Klaus Bilde.
Omedelbart efter sin ankomst, den 6 november 1531, utfärdade konung
Kristiern en kungörelse till Norges inbyggare, hvari han stämde alla embetsmän
och fyra män af hvart fylke till riksmöte i Oslo. Några dagar derefter kom
han gelf till denna stad, men något allmänt riksmöte lyckades han ej fa till
stånd. Deremot sammanträdde en del af rådet sunnanfjälls i Oslo och
uppsade den 29 november konung Frederik tro och lydnad. Samma dag mottog
€ ustaf Trolle å konungens vägnar hyllning af erkebiskop Olaf i Trondhjem;
och vid ett nytt herremöte i Oslo en månad senare utfärdade denne i
forening med de sunnanfjällska rådsherrame ett formligt hyllningsbref till
konung Kristiern och lofvade på samma gång att erkänna hans son Hans
som arfving till Norges rike (5 januari 1532). Men allt detta betydde föga,
innan slotten voro i Kristierns händer. Strax efter sin ankomst till Oslo
hade han uppfordrat Magnus Gyldenstjerne att öfverlemna Akershus. Han
mottog derpå ett svar, som hufvudsakligen innehöll, att slottet skulle
upp-gifvas, om ej undsättning komme i början af mars nästa år. Dermed lät
Kristiern sig nöja och slöt stillestånd med Akershus befälhafvare till den 10
mars. Emellertid hade en del af hans trupper infallit i Viken och den
13 december intagit Karlsborg. I slutet af januari 1532 kom Kristiern sjelf
med större delen af sin styrka efter och förenade sig med Ture Jönsson och
Magnus Haraldsson, som med fem af Kristierns skepp landat vid bohuslänska
kusten och fåfängt sökt förmå Klaus Biide att uppgifva Bohus.
Konungen lägrade sig i Kunghäll, förmodligen i tanke att vinna understöd från
Yestergötland, till hvars inbyggare lika som till andra svenska landsdelar bref
från de landsflyktiga herrarne utgått med uppmaning att aflalla från konung
Gustafs okristliga regemente och åter sluta sig till konung Kristiern, som nu
vore uppfyld af nåd och mildhet och ej begärde annat än att få blifva sina
undersåtar till nytta, gagn och bistånd och regera dem efter helige Erik konungs
och Sveriges lag och goda gamla kristliga sedvänjor.
Konung Gustaf, som sålunda såg sitt rike omedelbart hotadt, rustade sig
kraftigt till dess försvar. Marsken Lars Siggesson (Sparre) jemte Holger Karlsson
(Gera) och Knut Andersson (Lilje af Okna) sändes i december 1531 med ryttare
och knektar jemte frälset i Östergötland, Småland och Vestergötland till Ny
Lödöse, och i böljan på följande år sändes frälset i Upland, Vestmanland och
Södermanland jemte det krigsfolk köpstäderna uppsatt äfven dit ned. Så
samlades en krigsmakt nog stark att hålla konung Kristiern stången. Ture
Jönsson skall hafva för honom framstält Sveriges rike såsom försvarslöst
och färdigt att falla konung Kristiern i händerna, så snart han visade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
