Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en af deras anhängare kunde bli hennes innehafvare; den person åt
hvilken de ämnade henne var pfalzgrefve Friedrich, en landlös furste men
berömd krigare, som vid mer än ett tillfälle gjort kejsaren stora tjenster. Han
gifte sig i september 1535 med kejsarens systerdotter Dorothea, äldre dotter
till Kristiern II, och uppträdde nu som kandidat till danska tronen.
Förbindelser ingingos med grefve Kristofer, hertig Albrecht och borgerskapet i
Kjö-benhavn och Malmö, och äfven i Norge fann pfalzgrefven anhängare. Här
hade Vincents Lunge genomdrifvit, att rådet sunnanfjälls den 13 maj 1535
valt Kristian till konung. Man hade hopp om, att den vacklande och
obestämde erkebiskop Olaf skulle med rådet nordanfjälls förena sig häri; men
pfalzgrefvens och kejsarens bref förmådde honom att ändra tankar. Vid
jultiden 1535 samlades en herredag i Trondhjem för att förrätta Kristians
val. Deraf blef dock intet, ty genom ett folkupplopp, hvari Vincents Lunge
dödades och andra rädsherrar fängslades, sprängdes herredagen. Utan tvifvel
skedde detta på erkebiskopens tillskyndau. Han var dock ej mannen att
genomföra hvad han sålunda börjat, helst som han ej fick det understöd han
påräknat. Väl såg det under de första månaderna af 1536 ut, som om
kejsaren skulle göra allvar af sina planer i norden: starka rustningar pågingo i
Nederländerna, och Kjöbenliavn uppmuntrades att hålla ut. Men holländska
staderna motarbetade företaget, och det i mars utbrytande kriget mot
Frankrike tog inom kort alla Karls krafter i anspråk. Den 6 april kapitulerade
Malmö och några veckor derefter Varberg, hvars befälhafvare, Marcus Meyer,
staldes for krigsrätt och afrättades. Nu återstod endast Kjöbenhavn. Dess
besättning höll ut med beundransvärd ståndaktighet i af vak tan på den hjelp
som varlofvad från Nederländerna, men veckor och månader förflöto utan att
den kom, hungersnöden steg till en fasansfull höjd, och den 28 juli 1536, då
ingen möjlighet till motstånd vidare fans, kapitulerade staden; den 6 augusti
höll konung Kristian der sitt intåg. Det var två år sedan han af de jutska
riksråden mottagit hyllning som konung. Hans seger betecknades af den
gamla kyrkans omstörtande: den 12 augusti gaf rådet sitt samtycke till .att
alla biskoparne skulle fängslas, och på en allmän riksdag i Kjöbenhavn
i oktober bestämdes, att biskopsnamnet skulle upphäfvas, biskoparnes gods
och en del af kyrkans öfriga egendom indragas, klostrens vidmakthållande
blifva beroende af konungens och rådets beslut och den evangeliska läran
inforas: beslut som i hufvudsak motsvarade dem som i Sverige blifvit fattade
1527. De voro en af grefvefejdens följder för Danmarks rike.
Äfven för Norges rike blef kriget af väsentlig betydelse. Sedan
erkebiskop Olafs försök att i början af 1536 göra sig till herre öfver Norge
misslyckats, hade han den 6 april lofvat att mot löfte om tillgift välja Kristian
till konung. Detta löfte gafs dock icke och erkebiskopen deltog ej i den
handling, hvarigenom rådsherrarne nordanfjälls i juni (1536) erkände Kristian,
dermed slutande sig till de sunnanfjällska herrarnes val af den 13 maj 1535.
I stället upptog erkebiskopen, då han förnam det sätt hvarpå Kristian
uppträdde mot de danska biskopame, sin plan att göra pfalzgrefve Friedrich till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
