Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens hästar) som nu, och dertill vore orsaken den, att pä allt det som
allmogen i gammal tid hade att sälja var då vida bättre köp än nu; nu vore
allt dyrare, således också konungens omkostnader för krigsfolkets underhåll
större; intet annat hade han att taga utaf än kronans rätta skatt, fodringen
och andra utskylder; skulle han för dessa kronans rättigheter taga allt såsom
af gammalt sed varit, så vore väl att betänka, huru det ville vara honom
möjligt att under sådan dyr tid skydda och försvara riket.
Konungen hoppades att allmogen skulle betänka och öfverväga den stora
flit och omak, som han under denna långa tid Sveriges rike bevisat hade,
beredande det å alla sidor frid och ro till lands och vatten, desslikes förbund
och vänskap hos herrar och furstar, land och städer, godt köp på salt, humle
och alla andra nödtorfter, »så att svenska män, heter det, uti vår tids
regemente och till denna tid hafva säkra och fria vandrat uti alla land och
städer, så väl i öster och vester som i norr och söder, hvilket icke gammal
sedvänja varit hafver, utan näst Guds hjelp är nu en god ny sedvänja
uppkommen, så att der svenska män i främmande land och städer fordom kommo,
kallades de icke annat än svenska förrädare med flere andra obeqvämliga
namn, men der de nu i vår tid komma till främmande folk, blifva de väl
undfångna och kallas svenska dannemän». Konungen hoppades derför, att
ingen skulle kunna med skäl säga annat än att han menat sitt
fädernesland och den menige man väl, och ville han derför svara »ej allenast i denna
verld för menniskor, utan jemväl för den högsta dom som är Guds rättvisa
dom, den der rättvisligen dömer och all sanning vet». Hade någon olag
skett allmogen genom fogdarne, frälsemännen eller deras tjenare, så
uppmanade han bönderne att gifva detta tillkänna för de män som förde detta bref
och genom dem låta det komma till konungens kunskap; han ville då gerna
förhjelpa hvarje danneman till det som skäl och rätt vore och skulle tillhålla
sina tjenare att härefter så skicka sig mot allmogen som skäl och redlighet
bjöde.
Klagomålen med. afseende på nyheterna inom kyrkan berörde han på
följande sätt: »Hafver ock varit en gammal sedvänja, som ock icke mycket
duger, att bisparne och prelaterne här i riket esomoftast hafva haft stort och
mycket välde, hållit många hofmän, riksens herrar och meniga riket snarare
till vedervilja och under ögonen än till någon troskap, hjelp eller stor fromma,
som nog bevisligt är, huru de biskopar i många stycken både i gammal tid
och nu nyligen sig här i riket bevisat hafva, såsom ock ännu väl i
mannaminne är, huru erkebiskop Gustaf skickade sig emot Sveriges allmoge vid
Upsala om långfredagen, der han så vigde salt ät dem och stänkte dem med
vigdt vatten, att svenska män det ännu icke förglömt hafva; huru han ock
stänkte vigdt vatten på svenska män för Stäket, det minnes man ännu väl.
Och efter Sveriges rike är och alltid varit hafver ett gammalt och lofligt
konungarike och intet prest- eller biskopsrike, derför hafva vi ock tänkt
derpå, så att bisparne skola akta det embete som dem af Gud befaldt är,
nämligen att lära och predika den menige man Guds heliga ord och evan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
