Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
början af sin regering arbetat. I slutet af 1543 utgingo kallelser till de
särskilda landsorterna, att adel, biskopar, prelater »med några flere de
förståndigaste af klerkeriet», köpstadsmän samt några bönder af hvart liärad skulle
med rådet i början af januari nästföljande år sammanträda till allmänt
riksmöte i Vesterås. Den 9 januari helsade konungen de församlade
ständerna med ett tal, hvari han bad dem »erinra sig, uti hvilket tillstånd riket
var, då han räddade det ur den omilde gamle konung Kristierns händer:
huru han nu snart i 24 år beskyddat det mot främmande öfvervåld och ej
allenast i sådant utvärtes regemente rikets inbyggare väl och kristligen
förestått, utan ock försörjt dem till deras själars salighet med en sannskyldig
kristlig lärdom och goda predikanter och många missbruk och villfarelser
aflagt». Med anledning af den andel, som missnöjet med hans åtgärder
i sistnämda afseende hade haft i det nyss kufvade upproret, framhöll han,
att rätt gudstjenst ej vore annat än att frukta och älska Gud öfver all ting.
att tro på Jesus Kristus, vara öfverheten lydig och underdånig, älska sin
nästa och medkristen såsom sig sjelf. Detta vore Guds befallning i den
heliga skrift, men om vigdt vatten, vigdt vax, palm, ljus, heliga mäns dyrkan,
själamässa, årsmässa och sådant mer funnes i den heliga skrift ingen
befallning af Gud. Häruti hade de alla blifvit af sina gamla prester bedragna
och förförda, och det vore derfor stort under, att de så hårdt blefvo hängande
vid de gamla bispar och kyrkoseder. Han hade nu kallat ständerna
tillsammans för att lära känna, hvad orsak en part af dem haft till det uppror nu
senast varit. Han ville gerna höra deras besvär, och om de med skäl ocb
rätt kunde påbörda honom något, ville han gerna sådant rätta. Han hade ej
trott, att hans undersåtar skulle sådant mot honom företaga och dermed
förorsaka sådan blodsutgjutelse, sådant elände och dyr tid som nu för ögonen vore
eller sådana omkostnader och sådant tillfälle för rikets fiender att bereda des?
skada och förderf. Ännu vore han mäktig nog att sådant straffa; men om de
ville på nytt lofva honom tro och huldskap och visa honom tack och hjelp, du
ville han visa sig mot dem nådig och ännu besvära sig med detta regementet.
Men om det skulle så vara, att han af sina undersåtar ej hade annat att vänta
ud ovilja och genvördnad, och skulle han dertill vara betänkt på att väija sig
för rikets fiender utomlands, då vore lian nödd att tänka på annat. De finge
ej tro, att den gamle och omilde konung Kristierns slägt, vänner och andra
riksens hätska fiender sofvo: han visste väl, hvad de mot allas deras
fädernerike hade för händer. Derför begärde han att i detta samqväm få veta, hvatl
de ville och kunde göra för att skydda och försvara fäderneslandet emot sa
yttre som inre fiender.
Svaret härpå finner man i beslutet, som, uppsatt och för konungen
fram-lagdt af meniga rådet, sedan gillades af ständerna och är dateradt den 19 ocli
20 januari 1544. Det innehåller först en bestämmelse om att ridderskapet
och adeln skall -uppgifva, huru mycket folk till häst och fot hvar och en af
dess medlemmar kunde af sitt arf och eget hålla konungen och riket till
tjenst i händelse af behof; städerna skulle vid nästkommande disting låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
