Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem i den första hand och gitva derfor hvad de sjelfva vilja. Och genom
sådana vägar hafva de lubske uti sina inköp och utkop fyradubb el fördel, men
detta rike och des9 undersåtar hafva skadan både i sina inköp och utköp, och
miste så undersåtarne i längden gå i grund och riket komma i en
oförvin-nelig skada.» Detta bref, som skrefs 1550, åtföljdes af en detaljerad
»undervisning uppå allahand a varor, som här i riket falla och riket årligen väl
umbära kan, så ock hvad for utländska varor detta rike behöfver hit igen
och på hvilka orter riksens varor bäst tjena och äro i pris och hvilka orter
äro riket belägligast, der man riksens utländska behöfvande varor för bästa
köp bekomma kan; derefter köpmannen sig rätta hafver». Men det var,
såsom nyss är antydt, ej nog med »undervisningar»: for att köpmännen ej i
sitt oförstånd skulle sig sjelfva och riket, till skada köpa för dyrt eller sälja
for billigt, utfärdades till exempel 1555 en förordning om, huru höga pris de
olika varorna borde betinga, och bestämmelserna deri skulle åtlydas, »så framt
varorna icke skulle under kronan förfallna blifva».
En bland de åtgärder, hvarigenom konung Gustaf sökte främja
ut-veeklingen af en sjelfständig utländsk handel, var dess ledning till vissa
hofvudorter. Vid 1500-talets böljan voro alla städer vid Bottnen
förbjudna att utöfva utländsk seglationsrätt och att handla på andra inrikes
orter än Stockholm och Abo. Detta förhållande fortfor i hufvudsak under
Gustaf I:s tid, dock med undantag för Gefle och Oregrund, som nu drefvo
utländsk handel. I de söder om Stockholm belägna städernas handelsrätt
var deremot före konung Gustaf ingen inskränkning gjord — ej ens i
uppstädernas — och synes ej heller under hans regering hafva skett genom någon
formlig förordning. Men deremot sökte konungen genom skrifvelser,
förmaningar och tillfälliga bestämmelser verka för handelns koncentrering på vissa
orter. Så sökte han göra »Sandhamn» (Helsingfors) till stapelort för handeln
mellan Sverige och Ryssland. Borgarne i Raumo, Borgå och Ekenäs fingo
befallning att flytta dit; borgame i Viborg ålades att dit föra de ryska varor
de kunde tillhandla sig, och på det »äfven ryssame skulle bli vanda till
Sandhamn och der sina behöfvande varor bekomma, vore så lagadt att hädan
af riket och dit skola undersåtarne resa med sådana varor». Särskildt ålades
inbyggar ne i Vester- och Österbotten strängeligen att med sina varor segla
till Sandhamn och der i utbyte »bekomma sin nödtorft».
Med ännu större ifver arbetade emellertid konungen för att få en
medelpunkt för handeln vester ut. Som förut är nämdt, hade han i detta syfte
i böljan af sin regering på olika sätt omhuldat den under Sten Sture den
äldres tid (1473) vid Säfveåns utlopp i Göta elf anlagda staden Ny Lödöse.
Staden motsvarade emellertid icke hans förhoppningar. I ett bref af 1537
förebrådde han i skarpa ordalag borgarne den »i många måtto olämpliga
och oordentliga skickelse» som vore rådande i staden, synnerligen med
köpmanskapen: »när der, skrifver han, komma några skepp eller främmande
köpmän till byn, fallen I dem ofver, dyrkandes hvad der kommer in, som en
bop svin alla i sänder; nar de det se, sticka de varorna upp det dyraste eder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
