Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philipp af Hessen. Men for öfrigt stod Sveriges konung ännu temligen
allena och måste nästan uteslutande räkna på sitt eget lands krafter. Dessa
voro emellertid ej obetydliga. Åt så väl flottan som landhären hade han
egnat stor omsorg och ökat bådas storlek. Den senare utgjordes vid krigets
utbrott af 18 000 man till fots, och rytteriet uppgick, äfven om man ej räknar
adelns folk och det värfvade tyska kavalleriet, till nära 5000 mau. Då danska
krigsförklaringen kom, fans dock ej hela denna styrka att tillgå: större delen
deraf var dels i Livland, dels i Finland, syselsatt med Åbos belägring. Det
var således vid en gynsam tidpunkt det danska anfallet företogs.
Med en här af 28000 man bröt konung Frederik II de första dagarna af
augusti 1563 upp ifrån Skåne och tågade genom Halland mot Elfsborg, en
plats, som for denna tidens Sverige var af ytterst stor vigt: blef den tagen,
så var det slut med förbindelsen med Nordsjön.
Man skulle derför hafva väntat, att fästningen
skulle försvaras med yttersta hårdnackenbet,
men i stället uppgafs den efter knapt två
veckors belägring och endast några timmars
be-skjutning: den 22 augusti stod konung
Frederiks här utanför staden, den 4 september var
fästet i hans hand. Konung Erik, som var
syselsatt med att samla sin liär i trakten af
.Jönköpiug, hann ej komma till undsättning,
utan vände sig, sedan danska hären dragit åter
till Skåne, mot Halmstad, der han stod den
23 oktober. Denna stads kommendant var
emellertid af annan art än Elfsborgs: han afslog ej
blott uppfordringarna till kapitulation, utan
äfven tvenne häftiga stormningar, och då nu
underrättelse kom, att danska hären anryckte till
stadens lijelp, beslöts att upphäfva belägringen.
Konung Erik lemnade sjelf hären, såsom det
hette, för att det skydd man måste egna hans person ej skulle vara till
hinder vid återtåget, och befälet öfverlemnades åt Charles de Mornay, en
fransman i svensk tjenst. Den aftågande hären upphans den 10 november
vid Mar ed (vid Nissaån, halfannan mil från Halmstad) af danskarue, och en
strid uppstod, som genom rytteriets feghet slutade med ej obetydlig förlust
för svenska hären; förlusten skulle blifvit ännu större, om ej de tyska
legotrupperna inom konung Frederiks här vägrat att förfölja. Härmed var årets
fälttåg till lands i hnfvudsak slut. Redan dessförinnan hade svenska flottan
gått i vinterläger.
De båda rikenas flottor hade samtidigt gått till sjös, den svenska, 18
segel stark, under Jakob Bagge, den danska, som räknade ej mindre än
27 skepp och derjemte förstärktes af 6 lttbska, under den gamle Peder Skram.
De möttes den 11 september vid Öland, der en strid uppstod, som dock ej
112, 113. T)e sä kallade »»Olaf den
heliges hjelm och sporrar»», under
Erik XIV:s tid tagna af avenskarue
i Trondhjems domkyrka.
Ku 1 staten* historiska museum.
— De iiro tiock yugrre iin Olaf den
heliges tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
