Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målet. Många månader hunuo dock ej förgå, innan rykten åter flögo kring
Tyskland rörande nya friareplaner från Eriks sida. Denna gång var det
prinsessan Renée (Ren a t a) af Lorraine, dotterdotter till Kristiern II, som frågan
giilde. Man talade i sammanhang dermed om en plan att med hjelp af
Spaniens och Frankrikes regenter, båda svågrar till hennes broder Charles,
uppsätta denne på Danmarks tron, och i förbindelse härmed sattes berättelsen om
underhandlingar mellan Erik och tvenne män, som vid denna tid voro föremal
för stor uppmärksamhet iuoru Tyskland: Johann Friedrich af
Sachsen-Weimar, den förnämste motståndaren till konung Frederiks svåger och
bundsforvandt kurfursten August af Sachsen, och den bekante partigängaren
AV il helin von Grumbach, ledare för den opposition mot furstarne, som
vid denna tid jäste bland den tyska riksadeln. Dessa rykten saknade ej grund,
och det livarom de hade att förmäla
väckte bland Sveriges fiender en oro
som var vida större, än dessa lösligt
uppgjorda planer förtjenade. A andra sidan
bidrogo de naturligtvis äfven att höja
Eriks mod, och det sätt hvarpå 1 f>(J5
års fälttåg öppnades visade, att han var
besluten att med kraft fullfölja kriget.
I januari 1565 inföll Klas
Krist er sson i södra Halland och
nord-vestra Skåne, brände Laholm och
Engelholm och härjade landet ända till
Helsingborg. Ungefär samtidigt sändes
Ake Bengtsson (Färla) mot
Bohus, som dock motstod hans anfall,
och i midten af mars måste han draga
sig derifrån. Han blef nu afsatt från
sitt befäl och erhöll till efterträdare
Per Brahe, som i midten af april
åter upptog belägringen, utan att dock
kunna uträtta mera än sin företrädare. Efter tre veckor afstod äfven han
från försöket och vände sig nu efter mottagandet af förstärkningar raot
Elfsborg, men med lika liten framgång. Missnöjd, afsatte Erik äfven honom
och satte i hans ställe Charles de Mornay, men denne hann ej tillträda
sin plats, innan en dansk här under Daniel Rantzau i midten af juni
tvungit grefve Per att upphäfva belägringen. Som emellertid enligt Eriks åsigt
ej heller Mornay »tog sig något allvarligt före mot fienderue», fick äfven denne
inom en månad sitt atsked, och Ivar Månsson (Stjernkors) utnämdes till
anförare för hären i Vestergötland. Att dessa täta ombyten af befalhafvare
skulle inverka menligt så väl på krigföringen i allmänhet som särskildt på
krigstukten inom hären är tydligt, och ett bevis derpå är, att den nye be-
120. Kla* Kristcrsson (Horn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
