Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iif Pfalz, gaf anledning till rykten, att han ämnade inga i det allmänna
protestantiska förbund, som de franska hugenottemes ledare, konung Henri af
Xavarra vid denna tid sträfvade att bilda, vaknade Johans misstankar pä nytt,
och det blef nu åter fråga om utfärdandet af 1582 års stadga. Rådet, hvars
yttrande inhemtades, tillstyrkte i februari 1584, att konungen skulle, sedan han
i saken fattat sitt beslut, skicka stadgan till hertig Karl, »som hade att rätta
sig derefter». Rikets förnämsta män — Per Brahe, Erik Larsson Sparre,
Hogenskild Bjelke, Erik och Arvid Gustafsson (Stenbock) med flere —
.stodo nämligen i denna sak afgjordt på konungens sida, hvartill bidrog dels
deras kännedom om den myndige hertigens mot aristokratien föga välvilliga
sinnelag, dels enskilda tvister, som under flere år å ömse sidor uppretat
sinnena. Högadelns lika som konungens ovilja mot hertigen stegrades ytterligare
i följd af en händelse som inträffade året efter det nämda betänkande afgafe.
Konung Johan hade i november 1583 genom döden förlorat sin ädla
gemål Kataring,. Hans lynne blef härefter ännu retligare än förut, och han
iingaf sjelf sin »ensörjande lägenhet» såsom ett skäl dertill. För att komma
derur eller, såsom han i december 1584 meddelade rådet, »för många orsakers
skull och besynnerligen till att undfly tillstundande sjukdomar och ohelsa, sä
ock många melankoliska affekter, stora, djupa tankar och annat mycket
bekymmer, som af ensörjenhet följa och förorsakas kunde», beslöt han att se
sig om efter en ny maka och utsåg dertill sin fränka, den »ädla, välborna och
dygdesamma jungfrun Gunnel Bjelke», dotter till riksrådet Johan
Axelsson och systersons dotter till konung Gustafs andra gemål, Margareta
Eriks-dotter. Valet misshagade alla konungens syskon, särskildt hertig Karl, som
deruti såg ej blott en källa till ökadt inflytande för adeln, utan ock en
förnedring för konungahuset. Sin vana trogen stack han ej under stol med sin
förtrytelse och visade den äfven derigenom, att han till konungens stora hann
vägrade att bivista bröllopet som firades i februari 1585. Vid detta tillfälle
var frågan om förhållandet mellan bröderne åter föremål för öfverläggningar
inom rådet, och detta förklarade nu, att om ej genom ömsesidiga eftergifter
förlikning i godo kunde träffas, så återstode endast en utväg, nämligen att
med stöd af konung Gustafs testamente låta saken komma till formlig
rättegång inför en domstol, sammansatt af ombud för alla rikets ständer. Innan
emellertid något beslut härom blifvit fattadt, förvärrades ställningen
ytterligare derigenom, att hertigen, sedan biskopsstolen i Strengnäs blifvit ledig,
lät i formlig strid med 1582 års stadga och utan hänsyn till kyrkoordningen
af 1575 välja och sedan sjelf utnämde dess nye innehafvare; och dertill kom.
att den som utnämdes var ingen annan än den af konungen afskydde Petrus
Jonæ. Detta skedde i böljan af 1586. Kort derefter, i maj, utfärdade Karl
några af ett prestmöte i Örebro antagna artiklar, som i sjelfva verket
voro en insaga mot så väl liturgien som konungens öfriga åtgärder i de
kyrkliga frågorna. Det hette nämligen der, att »med ceremonierna i kyrkotjensteu
skall ingen förändring ske inom furstendömet, utan så härefter som hittilb
blifva vid det, som efter reformationen liafver varit i långt bruk och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
