Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233. Riksdaler 1594.
gåfve den försäkran, som så många gånger blifvit begärd, skulle ständerna
ej svärja honom sin ed, och om försäkringen, en gång gifven, brötes, ansåge
de sig fria från sina löften. Följande dag infann sig hertig Karl i spetsen
för rådet, adeln och sitt samlade krigsfolk personligen inför konungen och
framhöll med kraft nödvändigheten att bifalla de framstälda fordringarna.
Konungen svarade att han dagen derpå skulle afgifva sitt svar. Det dröjde
emellertid ett par
dagar längre, än
lofvadt var, och
befans, då det
slutligen kom,
otillfredsställande: konungen gjorde
fortfarande svårigheter vid att bekräfta
Upsala mötes
beslut och vidhöll sin
fordran om
religionsfrihet för sina
trosförvandter. Nu samlades ständerna den 11 februari 1594 för att besluta om
nya åtgärder. Hvart stånd för sig beslöt enhälligt att stå fast vid den rena
evangeliska läran och Upsala mötes beslut: de som derifrån affölle skulle
straffas med arflöshet och embetets förlust. Dessa beslut biträddes den 13
februari af krigsbefälet och intogos i en särskild »förening öfver
religionen» (dagtecknad den 16 februari). Till konungen inlemnades en ny skrift, men
svaret dröjde som vanligt, och stämningen bland ständerna blef allt mera
hotande. Hertigen beredde sig på allt, mönstrade den 14 februari sina trupper
och förklarade dagen derpå, att om
konungen ej inom 24 timmar gåfve
tillfredsställande svar, skulle han gifva ständerna
hemlof. Nu ändtligen började Sigismund
och hans rådgifvare finna det vara på
tiden att gifva efter; efter nya, allvarliga
öfverläggningar förklarade konungen den 234 ^ 15g
16 februari, att han biföl le ständernas
fordringar. Underrättelsen härom mottogs med allmän glädje, i domkyrkan
sjöngs tedeum, och kröningen utsattes till den 19 februari. Det var dock
forst aftonen före denna dag, som konungen kunde förmå sig att erkänna den
honom så förhatlige Abrahamus Angermannus som erkebiskop.
På utsatt dag förrättades kröningen. Före den samma gaf konungen
sin försäkran och lofvade deri att hålla alla ständer vid deras
religionsfrihet, efter som augsburgska bekännelsen förmälde och såsom i hans
farfaders sista och hans faders första tid och nu senast i mars 1593 blifvit
allmänt samtyckt, icke »med skolor eller kyrkor» göra den något förfång och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
