Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dena, och då rådet gjorde svårigheter vid att förena sig om hans befallningar
till Klas Fleming rörande uppbörden i Finland, hotade han till och med att
före riksdagens sammanträdande ej vidare befatta sig med styrelsen. Då
konungen uttryckligen hade förbjudit riksdags sammankallande, var det endast
med yttersta tvekan och under förbehåll, att konungen skulle derom
underrättas, som rådet gaf sitt samtycke till denna åtgärd. För att denna
underrättelse skulle i tid hinna fram, bestämde hertigen tiden, då riksdagen skulle
samlas, till slutet af september 1595 och meddelade konungen detta i ett bref af
den 29 juli. Han hänvisade deri till hvad han förut anfört mot den fullmakt
konungen gifvit; han kunde så mycket mindre godkänna den, som rikets
ständer icke, såsom tillbörligt hade varit, derom fått någon kännedom; »äro |
ock, skrifver han, bredvid oss många andra regeringar, om hvilka oss intet
hafver veterligt varit, förrän vi det nu dagligen förnimma, det ock hvarken
bör eller står till att lida». Som nu många* saker förefölle, hvilka för riket
vore af vigt, och ’han ej kunde veta, när konungen ämnade återkomma till
Sverige, hade han med rådets samtycke låtit förskrifva »några af alla riksens
ständer» för att om dessa ärenden rådslå, »så ock om viss regent och
regering, efter riket icke utan regent och hufvud vara kunde». Intet annat skulle
beslutas än det, som vore konungen och riket till välfärd, såsom han kunde
förnimma af rådets meddelanden om de frågor som skulle förekomma; om så
vore, att konungen syntes, »att något ytterligare skulle handladt blifva», bad
hertigen honom i tid sända underrättelse derom. Rådet å sin sida lät
konungen veta, att det efter mycket betänkande slutligen nödgats samtycka till
riksdagens sammankallande; det sände honom öfverläggningsämnena, i afsigt
att han, om han hade något att mot dem invända, borde det »med bud eller
skrifvelse allom förstå låta». Utan tvifvel ville det på detta sätt meddela
Sigismund, att, om det också ej kunnat hindra riksdagens sammankallande,
det dock beredt honom ett medel att göra hela saken om intet.
Den 5 augusti utfärdades riksdagskallelsen. Den inviger i mer än
ett hänseende ett nytt tidskifte i svenska riksdagens historia. Redan i formen
för kallelsebrefven låg en nyhet. De utgjordes nämligen af öppna plakat till
ständerna i de olika landskapen och ej — såsom under konung Erik och Johan
brukats — af bref, hvari fogdame befaldes att utse ombuden: ett yttre tecken
till den mera betydande ställning, som riksdagen ifrån denna tid skulle
intaga. Äfven för öfrigt innebar kallelsen en nyhet: utom alla till laga år
komna adelsmän, biskoparne med tre ledamöter af hvarje kapitel och två
prester från hvarje härad, en borgmästare med en af rådet och en af
menigheten från hvar stad samt tre eller flere bönder från hvart härad, kallades
nämligen äfven ombud för krigsbefälet — ryttmästare och knekthöfvidsmän
jemte tre af underbefälet vid hvar fånika —: medlemmar af denna klass
hade väl varit närvarande vid riksdagen i Upsala 1594, men sjmäs ej då hafva
varit särskildt kallade. Af riksdagsbeslutet synes, att äfven meniga
krigsfolket haft medlemmar tillstädes, men de nämnas ej i kallelsen.
Till ort för riksdagens sammanträde bestämdes Söderköping och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
