Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämdes endast det, att Söderköpings beslut skulle verkställas; men det bör
anmärkas, att förhållandena sedan 1595 undergått en väsentlig förändring:
konungen hade förbjudit ständernas sammanträde, offentligt uttalat sitt
ogillande af beslutet i Söderköping och uppdragit regeringen åt rådet. I alla
dessa punkter stälde man sig i strid med hans vilja, och detta måste göra
många, som 1595 stått på Karls sida, betänksamma att längre följa honom,
och det så mycket mer, som rådet ej längre stod på hans sida. Det var
tydligt, att den strid, som i böljan förts af Karl med rådet mot konungen oeh
hvarur sedan söndringen mellan hertigen och rådet utvecklat sig, nu skulle
blifva en strid emellan olika partier inom det svenska folket.
Omedelbart efter riksdagens slut affärdade hertigen skrifvelser för att
uppmana rådsherrarne och ständerna i de landsorter, hvari inbyggarae till
större eller mindre del afhållit sig från att besöka mötet — Yestergötland,
Östergötland och Småland — att förklara sig, huru vida de ville biträda dess
beslut eller ej. En del af de herrar, som förut med hertigen utöfvat
regeringen — Gustaf och Sten Baner, Erik Sparre och Ture Bjelke —, hade
samtidigt med riksdagen hållit öfverläggningar för att besluta om den
ställning de borde intaga utan att dock kunna derom förena sig. Tanken på en
allmän sammankomst i eller i närheten af Vestergötland, der man med detta
landskaps adel skulle åvägabringa ett uttalande mot riksdagsbeslutet,
omintetgjordes genom Karls hastiga ankomst till landskapet, hvars ständer han
förmådde att antaga det samma. Vid underrättelsen om hans annalkande flydde
—_ • • ____
Erik Gustafsson från Elfsborg som af Karl besattes. Afven Erik Sparre
fann nu rådligt att begifva sig öfver danska gränsen, och hans exempel
följdes något senare på våren af Sten Baner. Karl befalde inbyggarne i
Vest-manland och Dalarna att välja ny lagman i Erik Sparres ställe, och samma
befallning flngo kort derefter vestgötarne med anledning af Erik Gustafssons
flykt. Till dem, som bodde inom Erik Abrahamssons (Lejonhufvud). Abraham
Brahes med tieres förläningar, utgingo förbud mot att vidare visa
länsher-rarne lydnad, och sjelf begaf sig Karl i böljan af juni till Småland, der han
besatte Kalmar, tog dess höfvidsman Karl Gustafsson till fånge och lät
adel och krigsbefäl förbinda sig att iakttaga Arboga beslut. Afven inom
Östergötland gjorde han sin myndighet gällande — Arvid Gustafsson flydde
ur landet — och var härmed herre öfver hela det egentliga Sverige. Allt
detta hade skett utan svärdslag, men den förbindelse, Karl lät de nya
höfvids-raännen på Kalmar afgifva — att i bästa måtto försvara sig, om Sigismund
komme med krigsmakt och ville något våldsamligen tillbjuda mot ed och lag —
visade, att man stod tätt invid det inbördes krigets utbrott. I Finland hade
det redan slagit upp i full låga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
