Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställigheten af livad i Söderköping och Arboga blifvit bestämdt, med lif och
gods försvara det samma. Beslutets innehåll var emellertid delvis betänkligt
nog. Utom en bestämmelse, att den beskickning till konungen som
råds-herrarne undandragit sig skulle anförtros åt andra personer, och ett uttalande
af det berättigade deri, att hertigen med härsmakt besökte Finland för att
der återställa ordningen, innehöll det nämligen en förklaring, att som några
af rikeis råd söndrat sig från hertigen och ständerna och ej ville så, som
sig borde och Söderköpings beslut stadgade, förestå sitt embete, kunde
ständerna »dem icke för några rådspersoner känna eller gilla, intill dess
de inför hans furstliga nåde och de andra riksens ständer hade svarat» på
hertigens anklagelser. Karls mening hade varit, att ransakning vid detta
möte skulle hållas, och Gustaf Baner jemte brödeme Klas och Ture Bjelke
hade blifvit formligen stämda att »stå till svars för riksens ständer», men
de hade ej funnit skäl att infinna sig, och det stannade derfor vid den nu
gifna förklaringen. Man finner emellertid, huru ständerna för hvarje möte
som hölls togo ett nytt steg på den revolutionära banan, medan de på samma
gång med skäl kunde påstå, att de ej beslöto något nytt, utan endast
vid-köllo, hvad 1595 i Söderköping blifvit bestämdt. Förklaringen ligger deruti,
att de redan i och med detta beslut hade intagit en ståndpunkt, som,
följdriktigt vidhållen, måste leda till revolution.
Mötets beslut är dagtecknadt den 14 augusti 1597. En vecka derefter
anträdde hertigen sin finska »resa». Den styrka han förde med sig var
ej betydlig, men Arvid Erikssons försvarsåtgärder förlamades genom
opålitligheten hos hans folk, och han kunde derfor hvarken med sin flotta möta
hertigen i skären eller hindra hans landstigning. Efter en obetydlig
skärmyts-ling den 9 september måste han draga sig inåt landet, hvarpå Karl besatte
A bo stad och började belägra dess slott. Här var man besluten att göra
kraftigt motstånd, men då besättningen hoptals började gå öfver till Karls
läger, öppnades underhandlingar, och slottet gaf sig redan den 30
september. Man skulle nu hafva väntat, att Karl genom att intaga äfven de
öfriga slotten skulle lagt hela Finland under sitt välde, men det gjorde han
ej. Rykten om krigiska åtgärder från Sigismunds sida förmådde honom till
beslutet att med halfgjordt verk återvända till Sverige. Dessförinnan lät han
emellertid i A bo en samling af ombud för adeln, presterskapet, krigsfolket och
borgerskapet erkänna honom som riksföreståndare och tillika förklara, att
de, som motsatte sig hans myndighet, skulle behandlas enligt besluten i
Söderköping och Arboga. Sedan han till befälhafvare pä Åbo utnämt Klas
Hermansson Fleming till Lechtis — hvilken dock erhöll tillstånd att
öf-verlemna slottet åt Stålarm, så vida denne lofvade att åtlyda hertigens
befallningar — afseglade Karl till Sverige, dit han anlände i slutet af
oktober 1597.
1 böljan af följande månad kallade Karl Götalands adel att i
december infinna sig i Jönköping, Svealands att vid samma tid samlas i Enköping
för att såsom »riksens förnämligaste ledamöter» några dess »vårdande saker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
