Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli ärenden öfver väga och berådslå». Dessa ärenden voro i hufvudsak de
samma, som vid mötet i Stockjbolm i augusti 1597 varit under öfverläggning,
och det var förmodligen det motstånd, Karl då hade mött bland adelns
ombud, som gjorde att han nu ville höra flertalets bland frälsemannen mening.
»Emellertid blefvo dessa möten icke hållna på tid och orter som först voro
bestämda, utan sönderdelades i smärre sammankomster och sammansmälte
måhända äfven till någon del med de allmännare möten som kort derefter
utskrefvos.» Det första af dessa allmänna möten hölls i Upsala i februari
1598. I kallelserna tillsades, att ombuden skulle infinna sig med fullmakt
att med de goda män från andra landsändar fullkomligen samsätta och förena
sig om, hvad man på mötena i landsorterna ej kunnat besluta. Förnämsta
anledningen till denna riksdag var ankomsten af ett sändebud från Sigismund.
Denne hade på hösten fått emottaga ett bref, hvari hertigen rent ut förklarat,
att »så framt regementet i riket ej annorlunda förordnadt och skickadt blefve,
ville han ett sådant regemente intet vara undergifven, utan bruka de medel i
och utvägar, som honom och fäderneslandet till lisa lända kunde». Den
skrifvelse sändebudet, Samuel Lascy, medförde torde väl kunna betrak- 1
tas som ett svar härpå: konungen förklarade sin vilja vara, att ständerna
skulle söndra sig från hertigen, såsom den der i alla afseenden öfverskridit
sin befogenhet, trots konungens förbud hållit herredagar, intagit kronans slott,
med hot och undsägelse fördrifvit rikets råd, afsatt konungens tjenare och i
stället insatt sina egna och så vidare. Denna skrifvelse meddelades ständerna,
och Karl uppträdde iuför dem för att försvara sig mot beskyllningarna.
Riksdagens — visserligen ej enhälliga — beslut blef, att då det som hertigen
gjort grundade sig på beslutet i Söderköping, hvars innehåll vore likmätigt
den ed och försäkran konungen gifvit, och då det som der förhandlats hade
blifvit af alla så andlige som verldslige enhälligt samtyckt, kunde
ständerna icke söndra sig från hertigen, utan voro beslutna att, om konungen 1
mot deras bön ville »något våldsamt tillbjuda» mot honom eller någon af dem
sjelfva, en för alla och alla för en hjelpa hvarandra att försvara hvad som
beslutits. Af hufvudsakligen samma innehåll var det bref till konungen som
vid riksdagen uppsattes: ständerna förklarade der, att egentliga orsaken till
den oreda som i riket yppats vore, att konungen »frånvarande och genom
sägen och andras berättelse» regerade sitt rike, hvarför de bådo, att han sjelf
som en »mild och trygger konung» ville styra sitt arfrike; de anhöllo tillika,
att han ville hålla Söderköpings och Arboga beslut vid makt, och att han,
om skäl funnes till anklagelse mot någon, högre eller lägre, måtte sådant
låta ransaka efter lagen och sedan med mindre »vidlyftighet», än nu tycktes
hota, råda bot derpå. En afskrift af detta bref utsändes till landsorterna for
att undertecknas och beseglas äfven af de ständer, som ej varit närvarande i
Upsala; de, som ej dertill ville samtycka, skulle behandlas efter Söderköpings
och Arboga beslut.
Äfven till dem af rikets råd, som ännu befunno sig i Sverige, afgick
befallning att meddela sitt betänkande om riksdagens beslut. Till Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
