Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var sådan, att ständerna 1599 beslutit, att, ora ej fredliga medel kunde något
uträtta, behandla staden som fiende. Det behöfdes också, att svenska flottan
i juni 1600 visade sig utanför staden, för att den skulle kunna förmås till
förlikning. Mest hotande var dock förhållandet till Polen. Ifrån Linköping
afsändes till polska ständerna ett bref, hvari begärdes att inom viss tid faen
bestämd förklaring, huru vida man af dem hade att vänta vänskap eller
fiendskap, fred eller krig; men den utsatta tiden förgick, utan att svar kom,
och de som öfverlemnat brefvet höllos i fängelse. Under sådana
förhållanden kunde öppna fiendtligheter när som helst väntas, ocli det hade föga
öfverensstämt med Karls lynne, om han ej gjort sig beredd att möta dem.
Kriget i
1600, 1601.
Narva erkänner Karls myndighet, okt. 1599. — EsUand lika så, april 1600. — NSte i Stoekhela, jeli
1600. — Karl öfvergår till Estland, ang. 1600. — Hans erfffringar i Livland, sep t. 1600—mars 1601. —
Filttåget sommarn och hästen 1601. — Karl i Finland, nov. 1601—febr. 1602.
Medan Karl 1599 befann sig i Finland, afsände han till de söder om
Finska viken belägna svenska besittningarna uppmaningar att göra ett med
honom och rikets ständer. Tillsägelsen efterkoms af borgerskapet i Narva.
som i förening med den svenska besättningen tog Sigismunds befälhafVare
till fånge och med glädje mottog den höfding, Peder Stolpe, som Karl
dit-sände (oktober 1599). Deremot dröjde det in på följande år, innan Estland
erkände hertigens myndighet. Visserligen lär en stor del af landets
inbyggare varit »goda svenskar», men befälhafvarne på slotten voro Sigismonds
anhängare eller sökte åtminstone så länge som möjligt undvika att bestämdt
förklara sig. I synnerhet utmärkte sig befälhafvaren i Reval, Göran Boije.
för sitt tvetydiga handlingssätt. Fruktan för att de våldsåtgärder, som de
polska katolikerne tilläto sig i det angränsande Livland, äfven skulle sträcka
sig till Estland stämde emellertid sinnena allt mera för anslutning till Sverige,
och med sin vanliga tröghet gjorde Sigismund intet för att behålla landet
under sitt välde. I februari 1600 besattes Wesenberg, Weissenstein, Lode
och Hapsal af Stolpes trupper; i början af mars infuuno sig i Narva ombud
från adeln och borgerskapet i Reval med förklaring, att man vore sinnad att
öfverlemna staden och slottet åt hertigen, och sedan underrättelsen om
beslutet i Linköping anläudt, skref Göran Boije, att han och de öfriga
befal-hafvarne ville vara svenska kronan trogna. Sannolikt inverkade härvid äfven
underrättelsen oni», att Sigismund i strid med estländarnes önskan bestämt,
•att deras land skulle förenas med polska riket. I april afsändes Karl
Henriksson (Horu) till Sverige för att »både på Revals stads och lands så ock
fieras i Livland vägnar» betyga hertigen hörsamhet och lydnad, och i juni
•återvände han för att såsom ståthållare taga landets styrelse om hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
