Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hofråd. Domen, som bekräftades af samtliga ständerna, blef för alla
fällande-och lydde på lifvets förlust. Huru vida den i allo var rättvis, är väl nu
omöjligt att afgöra. Arvid Eriksson dömdes för att i bref till Hogenskild Bjelke
hafva angripit konungens höga namn och rykte samt för hemliga stämplingar
med rikets fiende, konungen af Polen; men det är möjligt, att de
ifrågavarande brefven blifvit skrifna, innan han svor Karl trohet, och bland bevisen
för stämplingarna torde det mest besvärande hafva varit, att han såsom
be-fålhafvare för svenska krigshären mottagit bref från Sigismund med
uppmaning till affall utan att yppa det för sin laglige herre. Krister Klasson
laldes genom egen bekännelse äfven för hemliga stämplingar, sedan han
återfått Karls nåd, samt för smädliga yttranden om kouung Gustafs ätt. Hvad
slutligen angår Hogenskild Bjelke, så blef han på grund af sina egna bref
dömd för grofva och äreröriga yttranden om Karl och hans familj samt för
medvetenhet om och delaktighet i de i Linköping afrättade rådsherrarnes
planer. Han fick nu dela deras öde, hvaremot de båda andra af nåd
befriades från dödsstraffet. Stå larm hölls i fängelse till sin död som inträffade 1620,
I riksdagskallelsen hade Karl lofvat, att inga andra ärenden än
rättegången mot de anklagade skulle förekomma vid riksdagen. Detta hindrade
dock ej, att han begärde ständernas yttrande äfven om andra frågor, af hvilka
en del omedelbart rörde kriget, andra sättet för utgörande af de 1604 gifna
bevillningarna. Till adeln framstälde han ett särskildt förslag om
rusttjen-stens afskaffande, emot att frälsets bönder skulle i tider af fara skatta lika
med kronans, men detta förkastades. Vid denna riksdag förekom äfven frågan
om utfärdandet af en formlig uppsägelseskrift till Sigismund, hvilket
Karl vid 1604 års riksdag gjort till vilkor för sin kröning. Den blef nu
uppsatt och är dagtecknad den 17 juni 1605. Tryckta exemplar deraf utsändes i
landsorterna för att undertecknas och beseglas af de »ständer», som ej vid
riksdagen varit tillstädes.
Det hade länge varit Karls mening att sjelf gå öfver till den polska
krigsskådeplatsen, men fiere omständigheter hade hindrat honom att sätta siu
afsigt i verket. Han tillkännagaf nu för ständerna, att han ville begifva sig
till Finland och Livland, nedtystade böndernes invändningar med den
förmaningen, att de ej skulle så sätta sitt hopp till konungen, att de läte modet
falla, då han ej längre vore hos dem, utan förtrösta på Gud, och tog
ständernas löfte att under hans frånvaro lyda hans »kära husfru», hertig Johan och
rikets råd, åt hvilka han ämnade uppdraga styrelsen. Aftärden skedde dock
ej omedelbart efter riksdagens slut; först den 12 augusti var konungen färdig
att resa. Innan han afseglade, undertecknade han sitt testamente,
märkvärdigt bland annat derigenom, att det gifver ett nytt bevis för Karls
samvetsömhet med afseende på sin brorsons rättigheter. Han förmanade nämligen
ständerna att efter hans död taga hertig Johan såsom den äldste bland
arf-furstame till konung och lade sina söner på hjertat att i sådant fall vara
honom lydiga och åtnöjas, Gustaf Adolf med faderns hertigdöme, Karl Filip
med det, som hertig Johan enligt Norrköpings beslut skolat erhålla (hertig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
