Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
han blott i tid blifvit invigd i förhållandena. Detta uraktlät Hamilton,
vare sig han nu ej hade insikt om, hur svår hans belägenhet var, eller
han i sin fysiska och psykiska depression ej förmådde det, och med
full tillförlitlighet berättas, hur det var Posse, som underrättade A. O.
Wallenberg om hvad som tilldragit sig, men först sedan det var
för sent vare sig för honom eller någon annan att ingripa till Ha«
miltons räddning. Det skedde vid ett besök, som Posse en afton
aflade i A. O. Wallenbergs bostad, och äfven om man må med»
gifva, att Posse i sin ställning cj kunde ingripa till Hamiltons för»
mån, så faller dock alltid en skugga eller ett klander öfver honom,
därför att formen för hans uppträdande ej kan befrias från en bi»
smak af triumf öfver politiska motståndare.
I åtminstone indirekt samband med A. O. Wallenbergs kamp mot
landtmannapartiet kan äfven ställas en motion, som han väckte vid
1884 års riksdag och som i våra dagar, ehuru i något förändrad form,
vunnit statsmakternas bifall, nämligen om begränsningen af riks»
dagsmännens antal. Han ansåg detta böra bestämmas till 120 i
Första och 180 i Andra kammaren.
I den rätt märkliga motiveringen påvisade han till en början, hur
bestämmelserna i 1866 års riksdagsordning visat sig vara otillfreds»
ställande, i det att riksdagens nummerstyrka skulle betänkligt till»
växa, om folkmängden, såsom man kunde hoppas, skulle ökas och
inga grundlagsändringar vidtoges för riksdagsmännens minskning.
Vid framtida riksdagar skulle det blifva verkliga folkvandringar från
landsorten till hufvudstaden. »Redan vunnen erfarenhet», heter det
vidare, »gifver vid handen, att de riksdagsbeslut, som fattats under
de senare åren, icke varit visare än de, som fattades vid de första
riksdagarna af detta representationssätt. Tvärtom, och man kan
tydligen iakttaga, att riksdagen med hvarje år befunnits allt mer
och mer hugad att upp» och undanskjuta frågor, som länge sedan
bort upptagas till en allvarligare behandling och afgörande. Detta
gäller företrädesvis lagstiftningsarbetet. Talrikheten är således icke
det, som säkrast befrämjar utmärkta beslut. Naturligtvis måste
representantförsamlingar alltid bestå af så stort antal ledamöter,
att alla samhällsförhållanden må där kunna representeras och alla
sakförhållanden diskuteras af erfarna och i hvarje gren af våra sam»
hällsförhållanden insiktsfulla män. Att göra en dylik, med så om»
fattande beslutanderätt förlänad församling alltför fåtalig, skulle
medföra faran af, att ett styrande kotteri kunde tillvälla sig makten.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
