Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att fast egendom, som utmätningsvis eller för konkursmassas räkning säljes,
ovilkorligen skall säljas å första auktionen;
att inteckning i fastighet icke utan gäldenärs begifvande får meddelas, hvari»
genom de s. k. tvångsinteckningarne, som endast vålla onödiga kostnader och
besvär, icke vidare skulle ifrågakomma;
att för intecknadt skuldebref gäldenärs egendom i öfrigt icke finge utmätas,
förrän sig visat, att brist uppkommit, så att den intecknade skulden icke genom
fastighetens försäljande kunnat täckas;
att bokfordringars giltighet icke allenast skulle bero af bokförarens anteckningar
emot dens bestridande, som krafvet gällde. Denna orimlighet har riksdagen på
grund af min motion i Första och hr Wedbergs uti Andra Kammaren lyckligtvis
undanröjt;
att revers till »viss man eller order» ovilkorligen skulle vara transporterad för
att blifva gällande i tredje mans hand;
att det i Kongl, förordningen af den 13 Juli 1818 och Kongl, kungörelsen af
20 Maj 1835 meddelade förbud mot utgifvandet af assignationer skulle upphäfvas,
enär detta längesedan upphört att efterlefvas.
För öfrigt har jag vid alla tillfällen, som yppats, påpekat den odrägliga lång»
samheten i vårt rättegångsväsende, hvarigenom de obefogade rättegångarnas antal
ökas, men de befogade minskas.
Förenkling i Administrationen. Redan vid min första riksdag blef jag insatt i
Banko utskottet och medverkade der till en reduktion i Riksbankens tjenstemanna»
personal, hvarigenom allmänheten besynnerligt nog bättre än tillförne kunde
betjenas. Tretiofyra tjenster indrogos, men då min afsigt endast var att få bort
sysslolösa personer, som gingo i vägen för hvarandra, påyrkade jag, att de löner
och arfvoden, som ifrågavarande tretiofyra tjenstemän uppburit, skulle på de qvar»
varande fördelas och såmedelst förbättra dessas ställning. Detta blef ock i det
närmaste riksdagens beslut.
I afseende på lånerörelsen sträfvade jag, då jag alltid ansett borgenssystemet
förderfliga att minska den allmänna diskontfonden i Riksbanken. Äfven detta lycka»
des, ty ståndsriksdagen hade nog mod att besluta 150,000 riksdalers årlig minsk»
ning i denna fond.
Vid 1856—58 årens riksdag väckte jag motion om att amorteringslån på tjugu»
åtta år ej vidare från Riksbanken skulle få utlemnas. Riksbanken hade i denna
lånegren fastläst 9,750,000 rdr, under det att riksbankens grundfond endast utgjorde
femton millioner riksdaler. Banko-utskottet tillstyrkte så till vida min motion, att
fastighetslånefonden skulle minskas med 150,000 riksdaler ärligen, hvilket ock
blef riksdagens beslut.
Medverkade med nöje till beslutet vid 1860 års riksdag om en lag för AIU
männa Hypotheksbanken och öfverflyttning dit af Riksbankens fastighetslån.
Bland de många besynnerligheter, som den tiden förekommo uti Riksbanken
var äfven att denna bank, med sina i början af 50-talet ej öfverdrifvit stora fon<
der, lemnade ett förlagskreditiv till Kommerce kollegium, stort 2,700,000 riksdaler,
på det att detta civila kollegium skulle komma i tillfälle att idka en diskont»
rörelse i likhet med den, som Riksbanken sjelf bedref, och som sålunda med denna
summa kunnat utvidgas.
Vid 1856—58 Arens riksdag väckte jag förslag om upphörande af denna omväg,
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
