- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
46

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Oran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

46

sigte, hvars färg fick sin förklaring af en stark lukt
af cognac, hvar gång han öppnade munnen för
att tala.

Gå ut!“ var det första, kadi’n sade till honom.
“Man kommer icke in här med skorna på.“

Mannen gick in och kom strax tillbaka med
nakna fötter; skorna bar han nu under armen.

Den arabiska qvinnan hade slagit tillbaka sin
slöja, hon var mycket ung och vacker, synbarligen
ännu ett barn, tatuerad med ett stort latinskt N
mellan ögonbrynen och en liten stjerna på hvardera
kinden. Hennes blå-svarta ögon blixtrade under det
hon med ohejdbar tunga förklarade rätten, att hon
hade varit gift i två år och hade en son, som hen-
nes man höll vid handen. Nu var hon ledsen vid
sin man och föredrog att lefva hos fransmannen.
Hon var en fri qvinna, menade hon: hon bar kejsa-
rens namncehiffer i sitt ansigte, hennes man hade icke
betalt för att få henne. Efter sina föräldrars död
hade hon frivilligt gått till honom, derför hade hon
också rättighet att lemna honom igen och medtaga
sin gosse, om hon åter-betalade två duros (7 rår 8
öre), som hon hade uppoffrat på henne deras bröl-
lopsdag, och här voro de.

Den arab, som frågan gälde, hade satt sig ned,
yterst på mattan. Han var en högväxt, bredaxlad
och ståtlig figur, hvars ögonbryn beskrefvo en snör-
rät linia öfver pannan; hans uttrycksfulla, kaffe-bruna
ansigte tycktes vara främmande för leende och löje.
Han ytrade icke ett ord under hela tiden. Hans
son stod imellan hans knän, ett magert och sjukligt
litet kräk, med långa, nakna armar och ben, hvilka
liknade en apas. Då och då lade mannen sin bruna
hand på gossens hufvud, hvilket hade blifvit rakadt
af barberaren ute i moskeens pelargång strax innan
målet började; den lille såg då upp och tryckte sig
närmare intill honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free