Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OR
och jasmin-olja, han röker ur en lång pipa och för-
blifver hela timmar sittande i samma ställning, blå-
sande röken upp i luften, utan att ytra ett ord.
Kärlek har moren aldrig förstått. Han känner
icke dessa friska och milda känslor, som lifyets vår
framkallar i vårt hjerta och hvilka der för alltid
qvarlemna sitt doft, liksom oljan af de persiska ro-
sorna i det glas, som en gång inneslöt dem. TI den
rika arabens hus är qvinnan en lyxartikel, i den
fattiges ett verkdjur mera. Derför sitter detta för-
sakelsens barn, tyst och hopsjunken deruppe på al-
tanen, derför gå alla dessa bleka qvinnor omkring
med ett allvarligt eller vemodigt uttryck i sina stora
ögon; vissna blommor i håret, vissna blommor i hjer-
tat. Det är att vara död innan man har upphört
att lefva.
Nu slår klockan 1 i domkyrkan. Ljusen för-
svinna uppe imellan de moriska husen, kafeerna
stängas, greken står oförtruten der borta i hörnet
vid vattenkonsten och hviskar den kommande några
tvetydiga ord i örat, försvinner ett ögonblick med
honom, eller tillhviskar den näst-kommande det sam-
ma. Öfver hela staden är utbredd en stillhet, som
mellan de dödes grafvar.
Hvad är månne orsaken till den allvarliga, nä-
stan tungsinta stämning, som griper oss under mörk-
rets och andarnas timme, då vi deremot alltid hafva
leende och jubel till helsning åt dagen? — Är det
väl derför, att dagen mera visar oss vår tillvaro i
dess färgrika skönhet, låter sorg och missmod träda
tillbaka, i det de olika intrycken upptaga oss och
omvexla med hvarandra, under det att natten dere-
mot drager en slöja mellan oss och det materiela
lifvet, upplåter minnets, längtans dörrar och låter
oss känna, att vi här nere, midt i lyckan, midt i
hvimlet, dock endast beständigt äro på resa till him-
meln, eller till det obekanta, som dermed förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
