Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Algier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a -—— dö a
94
slida, hängande wid sitt schärp. Så rustade drogo
de ned imellan bergen.
Första hösten gick det förträffligt. Den gamle
irländaren försäkrade, att araberna voro bland de
ridderligaste och mest bildade menniskor han träffat,
deras marabuter förstodo hans franska, och det var
mera än man hade gjort i Paris, och då det fattades
något i faderns språk, förstod man alltid dotterns
strålande ögon. Andra hösten begåfvo de sig dju-
pare in i öknen: Det var något dyrt hos de in-
födde; kabylerna hade en synnerligen utbildad smak
för guldmynt: under turkarnes regemente präglade
man till och med falskt mynticn af stammarna; men
den gamle irländaren var rik, hans blonda dotter
klappade i sina små, hvita händer och försäkrade, att
hon aldrig hade haft så roligt.
Denna gång blefvo de länge borta. Konsuln
väntade och väntade, men de kommo icke. En dag
drog en fransk kolonn ut från fästena, nedåt Sahara.
Djupt inne i öknen mötte den en gammal man i en
trasig lärfts-burnus, barbent, stödjande sig på en
staf, hufvudet insvept i en duk, som dolde en illa
läkt skåra från pannan ned öfver venstra kinden;
hela hans gestalt var en bild af den djupaste nöd
och elände. Det var den gamle irländaren. — Ara-
berna hade öfverfallit honom, utplundrat honom, bort-
fört hans dotter. Hur det egentligen gått till kunde
han ej förklara. Han låg i godan ro och sof på
sina lagrar. Dagboken under hufvudet. Då han
vaknade var det natt, beckmörkt öfverallt, han
hörde pgevärs-skott och genomträngande skrik och
kände sig träffad af ett dråpslag. Då han åter kom
till medvetande var det full dager, solen brände, han
var ensam, midt i öknen; hvart han vände sin blick,
mötte den ljusgula, vågiga höjder, sand och sand och
ingenting annat. Hans panna blödde, hans dyrbara
dagbok var borta, hans penningpung var borta, hans -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
