Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kabylien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
uppe i hörnet bakom väfstolen, barnen på andra si-
dan. Kommer en främmande får han sin plats vid
motsatta väggen; åt honom utbreder man en hög
ogarfvade fårskinn med ullen uppåt. Man sofver i
kläderna, ty dem byter kabylen icke. Det drar li-
tet in genom väggen, också något från hålen i taket;
hästen och åsnan stå och frusta ute i sin afdelning
och sticka hufvudet intill den stora krukan för att
se, om icke ett litet fikon kan vara glömdt, som de
kunne stjäla sig till; en stråle af månskenet inträn-
ger genom öppningarna på dörren, och mellan spric-
korna i lergolfvet piper syrsan i kapp med gräshop-
pan ute i kastanie-trädet, men hvem gifver väl akt
på allt detta? — Man insomnar. Du ligger vid si-
dan af en stridslysten man, som aldrig varit de
kristnes vän, som kanske heller aldrig blifver det;
uppe på väggen hänger en tve-eggad yxa och yataga-
nen med filade skåror till märken om hans bedrifter,
ty på ryggen af sin sabel filar kabylen en skåra för
hvarje fiende han fäller, — der ligga berg och djupa
dalar mellan ditt läger och den närmsta hjelpen; du
är prisgifven åt hvar och en, som fått lust till ditt
ylletäcke eller den nattsäck, han såg på hästen, då
du red in i byn, — hvad förslår väl en revolver
mot en bössa med lång pipa eller en catalonisk knif
mot en tve-eggad yatagan? — I natt, då du icke
kunde ; sofva på din fårskinsbädd, utan låg och stirrade
i taket och i månskenet såg en spindel, så stor som
en specie, spinna sitt nät från bjelke till bjelke, föll
det dig i sinnet buru ensam du var, bönen hade icke
bringat frid i ditt hjerta, marken tycktes försvinna
under dina fötter; — och likvisst är du, midt i denna
ensamhet, mellan alla dessa oförsonliga fiender, mera
trygg och säker än någon annan man i byn. Från
det ögonblick en kabyl mottager en främling med
anaia, eller det lilla tecknet: en knif, en ring, ett
skrifyet blad, med hvilket en annan kabyl sänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
