- Project Runeberg -  Araber och Kabyler /
138

(1869) [MARC] Author: Carl Brosbøll Translator: Carl Henrik Atterling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Sagor bland kabylerna - Abn med fårhufvudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

som inkastade en burnus till mig. Icke annat jag
kan se är det Abn Assans.”

Abns hustru tillkallades och hon sade, att det
förhöll sig så. Då gingo de ut till grafven på ber-
get utanför byn, lyftade af stenen och nedlade den
hvita burnusen till Abn, och att det var hans, det
kunde hvar och en se, ty han låg naken 1 grafven.

Andra natten bultade det åter på Ben Mulays
dörr. Utanför stod en man, som räckte honom Abns
burnus och sade: "Behåll du, det ditt är." Der-
med försvann han. Ben Mulay gick nu till mara-
buten och berättade, hvad som hade händt. Den
gamle mannen skakade på hufvudet och menade, att
det var bäst att behålla plagget, annars skulle de
visst icke få ro för Abn. De behöllo så burnusen,
men ro fingo de i alla fall icke. Följande natt knac-
kade det åter. Det var då månljust, Ben Mulay såg
en man utan burnus stå och buga sig för honom med
armarna korslagda öfver bröstet. Hvad han isyn-
nerhet lade märke till, var att denne man hade ett
fårhufvud sittande på sina skuldror.

Känner du mig?" frågade han. "Jag är Abn
Assan. Det var jag som stal ditt får, ehuru jag
nekade derför. Ullen har du fått igen, kroppen åto
de vilda djuren upp på berget, men derför att jag
ville svärja vid marabutens graf, skall jag nu hvarje
natt resa mig ur grafven och vakta din hjord i sju
långa år. Du skall aldrig mista så mycket som ett
enda lam ur den. Ar du nöjd?”

Mindre kan göra det", svarade Ben Mulay:

"Jag får ingen ro förr än den tiden är ute,"
sade spöket. "Bed för mig.” Dermed försvann han
och kom icke mer att knacka på Ben Mulays
dörr. Men alltsedan såg herden hvarje natt en man
utan burnus och med ett fårhufvud på skuldrorna gå
och vakta Ben Mulays får, och hvarje litet lam som
aflägsnade sig från hjorden bämtade han tillbaka igen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:51:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/arabkabyl/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free