Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. De anspråkslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOPHIE GKRMAIK.
demoiselle Sophie Germain intager en framstående plats bland
de förnämsta matematikerna i vårt århundrade. Med
anledning af Chladnis experiment utgaf hon 1816 ett betydande
arbete Om elastiska stålskifvors vibration. Vid tretton års ålder
beslöt hon att egna sig åt vetenskapliga studier. Af en slump
föll Matematikens historia af Montucla i hennes händer. Hennes
val gjordes ögonblickligen, - utan lärare, utan annan
ledning än en Begout, som hon funnit i sin fars boksamling,
öfvervann hon de hinder, hennes familj i början satte emot
tillfredsställandet af den böjelse, som var så ovanlig for hennes
kön och ålder. Hon steg upp nattetid i så stark köld, att
bläcket frös i hennes bläckhorn, och arbetade insvept i täcken,
vid skenet af en lampa, när man hade bortfört ved, kläder
och ljus från hennes rum, för att tvinga henne att sofva.
Detta var första yttringen af hennes passion för
vetenskapen, som man sedan var klok nog att icke vidare söka qväfva.
De första dagarne i December 1878 tilldömde
täflingssäll-skapet i Roubaix, under enhälligt bifall från deltagande åhörare,
en belöning åt en simpel linneväfvare, Louis Germonprez som
i sjuttioett år utöfvat sitt yrke. Den redlige handtverkaren
anhöll aldrig om hjelp. Mot slutet af hans lif erbjöd man
honom tio francs i månaden till understöd, men han afslog
anbudet med den stolta förklaringen, att han kunde sjelf
förtjena sitt bröd. Den duglige arbetaren, som ännu vid åttioett
års ålder väfde tyg med sked om åttio spolstift, hade
uppfostrat sina tio barn, utan att någonsin begära bistånd af
allmän välgörenhet. När presidenten, för täflingssällskapet i
Lioubaix öfverlemnade hedersmedaljen åt Germonprez, måste
den redlige arbetaren hafva erfarit den högsta tillfredsställelse i
medvetandet om, att han fylt sin pligt till det yttersta, utan
att någonsin hafva svikit den.
Sådana män hedra sitt land och bidraga till dess
välgång genom att i sin mån arbeta på industriens förkofran.
»En stats förtjenst», säger Stuart Mill, »är noga taget
ingenting annat än förtjensten hos de individer, som bilda densamma.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
