Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stockar bultas i jorden, vin bindes. Därför bara
brummar gamle kloke Paolo, inte tider att
bruka onda ord, bättre pådrifvare måste till,
han tar från marken tomma literkaraffinen, går
in i logen, packad af tunnor och tappar fullt.
När han kommer ut och möter min skrattande
blick, där jag ligger uppe i mitt kvistfönster,
håller han det röda glaset mot solen och
klipper med ögonen som en spjufver:
— Eh, signorina, ropar han, andedräkten
får lof att spruta vinångor öfver stockarna, annars
bli drufvorna inte söta!
Signora Bartolini gläntar på dörren, varligt,
ty den goda köksvärmen kostar pengar. Hon
är veronesiska och mycket slätkammad, mycket
sedesam, med ideliga djupa bugningar och
La-reverisco och Salutarvi. Ingen kan tro — vore det
icke för ett par små bruna, illpariga ögon — att
signoran är skådespelerska af rang, som med ett,
när det gäller frågan om grannkvinnornas smuts
och slarf och tissel och tassel, sprakar till, spelar
förskräckt med kjolen tätt svept om benen,
kastar upp armarna och anropar madonnan,
fingrarna utspritade, i hvar spets en tunga, i hvar
ansiktsmin en värld. — Nu håller hon
försiktigt handen öfver hjässan, det faller ingen af
traktens kvinnor in, att när parasollen ej är
användbar en lätt hatt kunde göra tjänst, så har
ju aldrig brukats.
En kyrkklocka ringer tolf. Paolo Bartolini
slår buttert ett knappt märkbart korstecken, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
