Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig. Och så segrar han gärna till sist. Det
vet han.
Men där turisternas Eden med trånga
hotellterrasser öfver hafvet, med instängda vägar
mellan idel trädgårdsmurar, där lianerna hänga
ned öfver den unkna mosslupenheten och
flädermössen jaga kring på klara dagen, med
civiliserade borgarflickor och eleganta
handtver-kare, hvilka om kvällen på pensionatens
porslinsgolf dansa Sorrentinertarantellan och sjunga
va-rietévisor, — där detta Sorrento slutar, tar det
äkta, det urgamla vid. Nedanför huset, dit den
brutne Tasso för en kort tid förklädd återvände
för att dölja sig och sitt lidande, börjar det se
annorlunda ut. Butikerna lämna rum för
intar-siaverkstäderna, det förr så lysande, nu delvis
sjunkna konsthandtverket, eget för Sorrento, så
stupar vägen utför i skarpa trappafsatser, medan
murarna växa i höjden, gröna af fuktslem —
man är inne på fiskaryrkets område. Först komma
rucklen, där råstoftet till fiskgarnen rensas och
häcklas. Så lyser solen i de trånga gränderna
bländande skarpt ned på flickor och matronor,
som sitta, ligga, stå, gå utanför sina usla
dörrar, lika ingången till våra fårfållor, allt under
det de karda och spinna på slända det
häcklade linet. Än längre ned slås garnet, och längst
utför i klyftornas hvalf bindas näten, som köpas
af fiskrarna. Hafvet hörs slå utanför klippmuren,
öfver gatan hänga trasiga balkonger med tvät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
