Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet så, gör tillsammans det och det. Ah.
En paus. Betydligt förlängd uppsyn. —
Signora kan räkna, det bry aldrig de rika inglesi
sig om, de räkna aldrig. Öppenhjärtligt: hur
skulle i poveri italiani kunna lefva, om i
fores-tieri räknade! En suck af uppgifvelse, åter
klarnad blick och vänlig ton:
— Addio, addio, välkommen igen,
lycklig resa.
Vi vände ryggen åt de rikas och mäktigas
dal och åt Napolis vattenstrimma. Vi skuro
tvärt öfver halfön, och nu verkade det som
urvilda landet. I nyckfullt rasande vågor gingo
kullar och ängar hit och dit och vinet följde
tappert upp och ned. Då man minst trodde det
också lite hvetelappar och bönsängar. Till
vänster närmade sig bergen, och medan de kommo,
växte de i höjd. Till höger skymtade »det
andra hafvet», ännu utan gräns, blåare än allt
som nämnes blått. Vi sågo det långt därnere
— men in emot oss trängde redan stränderna,
vilda klippkolosser, som sönderbrutna vräkta hit
och dit, än lodrätt upp från vattnet, än i hvassa
taggar eller breda tungor eller i pärlband af
block vid block rullade ut i det genomskinligt
våta. Så klöfvo de sig och skuro upp i landet,
alldeles under oss, i djupa, vilda sluk, där oliv
och mandel, vin och granna hedblomster
klättrade för lifvet, höllo sig fast som de kunde i
utsprång och afsatser, klängande öfver stupen tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
